Mitt liv som människa
Jag är bara en helt vanlig människa, en kvinna i medelålderns mystiska tid. Det är nämligen så jag ser på mitt liv just nu, att jag lever i medelålderns tid med allt vad det innebär men att tidsepoken inte verkar angå mig, egentligen.
Vad är det som händer i en människas liv när barnen är stora, vuxna, utflugna? Och tiden dessförinnan ska vi inte ens tala om; när barnen är i tonåren och klarar allt själv men måste ha sin navelsträng kopplad till föräldrarna. De äter men vill ändå spara sin kaka. ”Kan själv” är återigen ett begrepp att fundera runt. Att förklara för en i princip vuxen människa att ”du kan inte själv, för det visar du i ditt beteende. Men om du tar tillvara min livserfarenhet och mina råd så ska du se att du löser det här med rak rygg”.
Vad är det då som gör mig till en så tydlig och klok människa? Vad kan jag bättre, eller sämre, än en nästan vuxen människa? Har inte en aning faktiskt, möjligen kan jag återigen påpeka att jag levt ungefär dubbelt så länge och fått en del bra och dåliga erfarenheter med mig på den vägen. Nu vet jag att det finns många svåra backar som mina barns föräldrar behövt ta sig över, ett och annat skitträsk också, faktiskt. Man lär sig då vara både kaxig och ödmjuk och det är nog det min lilla vän som är så svårt för dig som är bara nästan vuxen. Klart att du måste pröva dina vingar, utmana ödet och göra så många, i dina föräldrars ögon, himla dumma saker eller ta vansinniga beslut. Dina föräldrar ska bara stå där och vara glada för sin levnadsglada unge som trots allt är ganska välartad i alla fall. De älskar ju dig.
Vem är jag i sammanhanget
Konstigt att man som människa blir trött. Nej det är inte så konstigt. Lägg till att du i din egen tidsepok, medelåldern, börjar fundera över vem du är i sammanhanget, var du tog vägen på vägen?! Kära nån, är det där jag? frågar man kanske sig när fotoalbumet kommer fram och det står en leende yngre upplaga av en själv i en för övrigt glad och uppsluppen miljö. Du minns ju knappt när du skrattade alldeles av dig själv sist. Hujedamig vilket hemskt uppvaknande det kan bli.
Man frågar sig om man är lycklig och inser att lyckan en gång fanns men just nu är människan jag i en vana, min kropp finns i en van miljö och den skrattar bara konstigt nuförtiden. Jag lever i den instängda medelålderns bubbla. Det kom jag fram till för ett tag sedan, mitt i medelålderns tidsepok.
Den stora förändringen
En viktig dag på året, faktiskt under årets första timmar säger jag då att ”nu är det slut. Vi kan inte fortsätta mer, jag vill inte”. Jag insåg den kvällen att min rädsla för att bryta upp och börja leva igen var över. Mitt äktenskap var över. Jag var verkligen inne i medelålderns mystiska tid. ” bra sa han, jag vill också bryta upp”. Ett tag därefter blev jag förbannad över att han varit så feg, förstående eller tålmodig. Man kan kalla det vad man vill. Det fanns ingen anledning att dra igång något, sa han.
Vad säger man till sina barn när de ska förstå att medelålderns klarheter nått deras föräldrar? Det finns inget bra koncept, det blir trist vad man än gör. Ytterligare ett misslyckande i ryggsäcken. Åtminstone är det lätt att se det så när man skuldbelägger sig själv.
Jag vill flytta hem! Sa jag och lät förstå att det finns inga alternativ. Vad tänker man när man säger upp en trygg, fast tjänst, ingenstans har att bo på slutdestinationen och det stöd man hoppats på uteblir. En del säger dum, andra modig. Jag föredrog modig.
Det är så skönt att se honom glad nu igen!
Det tog ett tag och sedan fick jag höra att min före detta var glad igen. Sedan ”du lämnade honom” hade han nu äntligen blivit glad igen. Dessutom var det en lugn och harmonisk människa som gjorde honom glad. Haha, svårt att inte bli bitter!
På den egna ”hemmasläktfronten” fanns det inte så många att diskutera ett havererat liv med. Vederbörande, den ”före detta” raderades från den mentala kartan hos några nära. En käftsmäll utan dess like för mig som lever i medelålderns tid med allt vad det innebär. Snacka om att de egna omogna vuxna barnen är mogna!!!
Ska man gå in på tråkigheter och svek så blir inte detta en kort historia, jag föredrar att fortsätta med en positiv utveckling.
Medelålders, kåt och kaxig
Snälla nån vad är det som händer i en människa när allt vänds upp och ned i livet? Efter en konstig period så drar tanten vidare i livet. Barnen är ju vuxna!!! Ja det är de. Varför känns det så hårt då? Jag får ju vad jag vill nu. Flyttat hem, en ny renoveringskåk, lugn och ro. Inget jobb, kämpar mot försäkringskassans och deras formuleringar, utbränd, trött. Har massor med utgifter för att komma i fas, en hund att ta hand om. Snart kommer resten av djuren. Måste bara bygga och fixa…
Mister Big Charming
Plötsligt mitt i allt så inser man att det saknas en karl! Man vill ha kärlek och sex. Har hon blivit konstig? Upptäckten kommer när mister Big Charming dyker upp i grannskapet. Ojojoj, plötsligt är man kåt och kaxig. Dessvärre inte så kaxig hela tiden för Big Charming är ju inte ledig. Vad göra?
Värderingar och självrannsakan! Herregud här kommer en som vill ha dig, det var längesedan och va fasen, det är ju Big Charming som hoppar över skaklarna, varför ska jag känna mig skyldig då?!
Porten har öppnats, plötsligt är det kontaktannonser och dejter som spelar roll. Det ena mer vansinniga utspelet och våghalsiga projektet avlöser det andra. Alla varningar som de egna barnen fått existerar inte längre. För att inte prata om Big Charming…! Man är medelålders, hungrig och öppen för allt. Livet är plötsligt upp och ner på ett annat sätt. Karusellen snurrar och det är definitivt inte i den banan som den alltid snurrat förut. Kärlek? Lek? Kär Lek? Vad är det? Panik! Visst fasen handlar det om panik! Man är ju snart ”over and done” hur kunde det bli så här?
Vad får då en förnuftig människa att ändra sig på alla plan?
Jag tror att det handlar om en frigörelse från det invanda och trygga. Samtidigt som varje människa behöver och söker kärlek och trygghet så måste hon även ha bekräftelse. När kärleken är slut och tryggheten saknas lite grand så kommer behovet av bekräftelse. Det är då kvinna i medelåldern blir kåt och kaxig. Någon behöver hjälpa henne och den som kommer i hennes väg blir viktig, det är i sin tur viktigt för att medelålderns epok ska gå över i pensionärens trygga lustfyllda liv så småningom. Men snälla nån vilka turer det kan ta innan man hamnar där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar