ett glas vitt mitt i veckan ;-)

Jaha så har exet åkt vidare. Så skönt att vi kan prata med varandra även om vi har svårt att förstå hur den andre tänker och menar ibland. Var väl en anledning till att vi inte fortsatte, oförmåga att kommunicera...

Men han är i allafall konstruktiv och en bra mellanhand för mig och söta "dotera" eftersom hon och jag har väldigt svårt med kommunikationen. Kan kanske bero på att vi är lika??? Så anledningen till besöket handlade om, just det....Kommunikationsproblem.

Ett vanligt problem!
Det finns så många tror och trodde mellan människor, i stället för vet och veta säkert. Eller är det bara jag som tycker det!?

Man säger ett och så lyssnar andra bara till hälften.
Ett exempel är i dag på min lektion och jag har genomgång, en grabb är uppenbart ointresserad av min info, denne grabb får vara arbetsledare i sin grupp om fyra, lite lagom både hormonfattiga och -stinna
14-åringar. De var ovänner inom fem minuter för de kunde inte kommunicera med varandra och dessutom hade ingen lyssnat.

Känns igen så klart, de flesta tonåringar är världsmästare i att vara ointresserade i olika perioder, men åtminstone kommer det ofta ord ur deras mun när de talar med varandra, i stället för de gutturala ljud man som förälder ofta får höra.

Vad vill jag säga då!?

Det är viktigt att lyssna på varandra och se till att man förstår vad den andre säger, för det är så lätt att låta det gå rakt igenom och så tror man att man hört saker som passar ens egna idéer och syften.

Var jag inte lite vis nu? Gokväll i stugorna =)

Ja just det, vi åt go lax och fick ett glas gott vitt till den rökta läckerheten..........

Upp som en sol...

Ja det var en bra start på dagen i alla fall...
Efter lunch satt jag med en datorsupport, vilken jag nu ska betala för ca en timme, och det slutade med att han dömde ut min dator!

Saken är den att jag köpt en backup och han skulle hjälpa mig med installationen. Skratta inte åt mig!! det var minsann inte så lätt ;-(( Helst inte när förutsättningarna var helt fel. -Va! nästan vrålade han, har du en så gammal dator!

Sur blev jag och ledsen för jag har ingen lust att lägga en massa tusenlappar på en ny dator. Backupen får ligga i lådan ett tag till...

Och inget har jag hunnit i dag känns det som, exet får sova i dammet!

Ny dag och solen skiner :-)

Härligt att vakna pigg. Det har hänt något i den medelålders kvinnans huvud i natt.
Kanske för att jag var ganska nöjd när täcket lades över min lite mulliga lekamen?

I går kväll sorterade jag papper, seriöst! Jag hade fakturor (betalda!!) som legat i en hög på skrivbordet sedan i september tror jag. Hua att ta tag i det för dessutom var där ju allt annat också, lönespecar och dylikt. Men, nu är det gjort! Kan man få glädjas åt att jag vet att det finns många sådana som jag där ute? Slarvmajor....

Dagen ska ägnas åt att handla lite mat, farmarskruv för att återställa till djuren och röja. Har en hög från jobbet också som borde varit klar för länge sedan....Nu när rösten "is back" blir det jobbet i morgon.

Får besök av barnens far i morgon kväll... Lovat honom varmrökt lax från rökeriet här i närheten, måste nog en vända in på apoteket också då. Stoneleigh heter en gulaktig vätska som är god att dressa laxen med ;-)

Så skönt att vi är vänner, trots allt är det ju väldigt viktigt att kunna prata och umgås  med barnens far, även om barnen är vuxna. Han är ett bra stöd dessutom för kommunikationen funkar inte så bra mellan mig och dotera. En stor sorg till jag har. Ska göra en egen flik så småningom och kalla den för Mina stora sorger, haha tur man kan skratta åt det mitt i sorgen och skiten.

Ha en underbar dag!

svårt bestämma mig

Ny design på sidan, den andra var ju snygg men svår. Hoppas du hälsar på mig ofta men var beredd på att det svänger.

Blåser som fasen ute, skadade hästen slängde sig ut genom stängd underdörr... den dörren sitter inte längre på boxen, och jag måste skaffa längre bultar innan den kommer på plats igen :-((

Det är något som inte är bra

Jag vet inte vad det är med mig men det är inte bra i alla fall.
Så stressad inombords, har ingen ro att stanna i ett ögonblick.
Livrädd, för jag har varit här förut och det var inte bra.
Det kan sluta i kris.

Berättade ju att jag springer mellan saker och inte gör klart.
Det är något som knyter sig, jag gör inte mina måsten, jag gör andra saker i stället.
Vad springer jag ifrån?

Äter ju mina piller, varför hamnar jag då på tvären hela tiden, de ska ju lugna mig.

Ja nu är det något som inte är bra, det känner jag.

Rensa avlopp, fy sjutton

Ok, klart!! Är riktigt nöjd med mig själv. Inte för att jag tog tag i saken utan för att jag gjorde den klar =).
Det var inte så äckligt men usch vad smetigt det är att ta upp hundhår och trassel ur en golvbrunn. Tack för engångshandskar!

Visst är det ofta så att man inte gör klart saker och ting. Jag börjar överallt på en  gång så nu är jag i städtagen, bytt gardiner, ja jag tillhör dem som fortfarande har gardiner! nu är det dammsuga och tvätta golvet som gäller.

Det är så bra att fundera när man städar. Jag tänker ofta på vad det ska bli av mig. Livet är ju inte så självklart längre, nu när man är ensam i medelålderns tid. Ensam var skönt att bli men grundtryggheten i ett parförhållande med allt vad det innebär saknar jag. Äta kakan och....

Man ska inte skoja hur som helst....

Varit ute i blåsten och känner mig hungrig. Ja jag ska ta tag i avloppet men först måste jag äta.
I kylen står en färdigskakad "Nutrilettdrink". Bredvid ligger ost, skinka och tomat...
Alltså jag tror jag har ätstörningar! I stället för att tänka smart, behöver ju gå ner ett antal kilo, så blir det... Givetvis! varma mackor. Kan äta det morgon, middag och kväll, inga problem.

Man ska inte skoja hur som helst och framför allt inte om sjukdomar, men eftersom tanken finns så känns det banne mig som att det även finns en liten sanning i det. Kan ju äta tills jag mår dåligt om jag väl börjat! Usch så äckligt!

Så skönt!

Djuret står upp! En bra start på dagen kan jag tycka :). Annars är det som vanligt trögstartat i det här huset. Brinner i spisen, tidningen läst och mina måsten ligger på hög. Inser att det är väldigt lätt att distraheras. Det har jag ju givetvis fattat för längesedan! Men varför ska det vara så jädra jobbigt att ta tag i saker. Bör t ex rensa golvbrunnen i tvättstugan. Kanske kunde bli ett intressant inlägg här, haha. Ska jag ta bilder kanske... Nej! fy vad äcklig jag är. Inser ju att det är en massa hundhår som sitter på tvären och skulle det nu inte vara det så får jag väl se vad jag hittar där. Bara det inte är eller har varit levande så klarar jag nog det utan att ulka. Bara jag kommer in under skåpet! Håll en tumme!

Jag älskar att klara mig själv! Som denna kvinna i medelåldern gärna säger: Jag klarar allt, bara jag får hjälp med det jag inte kan, för då kan jag se och lära, och jisses vad jag har lärt mig på det viset. Men man måste också våga ta risker och pröva. So long så länge ;-))

Fredag kväll

Ensam hemma med djuren. Hunden löper, det är ganska jobbigt faktiskt! Hon droppar överallt. Jag har heller inte hjärta att låta henne vara bara i t ex köket. Så svabben står framme och jag gör ett svep då och då. Det är mitt val! Jag gör det så gärna :) Så även om det är en jobbig situation har jag gjort om det till en om inte positiv så ok grej... Jag som energitjuv luras lite då kan jag tycka.

För övrigt skulle man kunna säga att det varit en händelserik dag trots att jag inte lämnat fastigheten. Det ena djuret som bor hos mig, ja det är ett fyrbent djur, hade ett fult ben i förmiddags. Man har ju lite erfarenhet även om ej veterinär, så strax före nu har jag hjälpt till med att ge penicilin. Min önskan är att vederbörande står upp om en stund när jag kommer dit igen... Dessa djur!

Hade en trevlig pratstund med fina grannen. Hon känner till Big Charming, fick veta en hel del där. Tur man inte föll värre än det blev, även om det var illa nog. Får nog göra ett eget kapitel om den historien.

Mitt i allt så får man sms som kan upplevas som att den man har som potentiell partner inte har en aning om vad som kan inkräkta på livets väg.

Slår dessutom på tv:n och får se en ung kvinna bindas på ett förnedrande sätt av medelålders man.

Lever jag för 40 000 år sen med neanderthalare?! Mig det är fel på?

En förvirrad person...

Alltså hur ska man egentligen hantera sig? Här är jag, ambitiös i mitt sinne men värker i hela kroppen efter ro. Nu är jag där igen tror jag, "äta kakan men ha kakan kvar". Att livet ska vara så himla komplicerat att man känner sig tvungen att skriva om det. Hm eller är det exhibitionisten inom mig som talar...

Klart man är lite av en exhibitionist, det behöver man nog vara lite till mans (och kvinns) i den här tidsåldern. Livet betyder alldeles för mycket  för att man inte ska visa sig. Eller är det bara osäkra människor som håller på så...?... Det där med självkänsla! Kan man ha låg självkänsla, gott självförtroende och exhibitionist samtidigt. Sådan är nog jag. Men varför har jag låg självkänsla? 

Var det när jag gick i väggen som självkänslan blev vek? Givetvis inte! Denna damen i medelålderns tid var en gång i livet en riktig mes. En tuff mes, men dock mes. Varför säger man mes? Är det för att mesarna är små, kanske. En parentes...haha, så lätt det är att ramla iväg.

Ingenting jag skriver i den här bloggen skriver jag för att någon ska tycka synd om mig, jag skriver för att försöka komma underfund med vem jag är och varför jag gör som jag gör. Det måste alla som av en händelse kanske läser förstå. Jag är en tuff dam som vet hur jag vill ha det, men vägen är så himla brant och krokig att jag har svårt att orka med den hela tiden. Vem prövar inte genvägar då och då?

När jag var barn, tonåring, ung vuxen, vuxen och fram tills jag skilde mig för två år sedan så har jag stridit mer eller mindre för mina tankar och idéer samt för min rätt att synas. "Får jag...", "är det ok om jag följer med....", "Jaha, vill du inte, nej men då gör vi som du vill...". Jag har sällan drivit min fråga, min vilja. Jag har nästan alltid kompromissat med mig själv och lagt mig för att slippa konflikt. Varför är det så? Jo, det vet ju jag själv, jag har inte tänkt igenom saker eller haft tillräckliga argument. Så småningom när man är en ja-sägare så blir man inte heller sedd och självkänslan dalar. För att slippa konflikt med t ex en förälder tänker man att det är ju enklare att inte tjafsa för lugnets skull. Man orkar inte. Ju fler gånger man gör så, desto lättare är det för andra att köra över dig. Man låter sig bli överkörd, gång på gång på gång på gång.............

Den dagen jag stod där med ett antagningsbesked i näven och sa att -"Nu ska jag ta studielån och bli lärare", då var jag tuff. Eller nej, det var jag inte men jag låtsades. Det är det många som gör, det funkar.
Jag har vuxit så mycket sedan dess, men fallit så hårt samtidigt bara för att jag insett hur taskigt jag mått i mitt egentligen förhållandevis bra:a liv. Nu börjar det bli lite jobbigt och jag vet inte riktigt hur jag ska fortsätta. En del människor som kanske kommer att läsa kan tycka att jag ljuger, ellerinte talar sanning eller överdriver. Jag gör varken det ena eller andra, men det är bara jag som vet hur jag känner och upplever saker och ting, glöm aldrig det ;-))

Dammsugartrauma

 

Det där med att köpa dammsugarpåsar

Alltså, jag har glömt köpa dammsugarpåsar i flera veckor. Den stackarn som sitter i är nödtorftigt tömd minst två gånger! Att det ska vara så svårt. Så i dag när jag var inne på Konsum kom jag på det. Gick där och kollade efter dessa tingestar och insåg så småningom att det finns inte några. De hade inga dammsugarpåsar på Konsum! Varför skulle det vara självklart? Man har blivit så van att allt finns att köpa överallt. Jag, en kvinna i medelålderns tid var helt enkelt inte beredd på att dammsugarpåsarnas självklarhet stannat i medeltiden, jaja eller åtminstone i elbutiken bredvid. Kanske inte så konstigt om Konsum kapitulerat i fråga om dessa inte billiga små påsar. Varför är de förresten så dyra?

Väl inne i Elbutiken så inser jag en annan sak. Varför är det alltid på samma vis? Man vet ju inte vilken påse som passar i den egna dammsugaren där hemma. Det finns bara en liten aning om hur det ska se ut i fästet. Vad heter den? Volta, Elektrolux... en Nilfisk vet jag ju att det inte är. Jo en Volta så är det, en Volta. Vad bra att de två vanliga märkena har samma påsar, det gör ju urvalet lite enklare, eller...

Medelålders kvinna (jag alltså) börjar snart svettas i butiken, damen som expedierar kämpar som en blå för att finna just den rätta påsen. Där! säger jag, eller rättare sagt väser fram med min katarriga röst, en Gemini är det, det är jag säker på. Bra! 80 spänn, ut till bilen och hem till hunden. Dammsugaren står där den stannade sist. Den heter inte Gemini, den heter Bolero. Hur i helskotta kan man döpa dammsugare till något sådant på 2000-talet? Gör det den mer attraktiv? Kanske, eller så är det lättare än ett nummer. Varför inte Volta 850 eller Miele 260 eller nått. Snart är man då inne på Volta Bolero i alla fall, så det är väl bara att gilla läget.

I dammsugarens barndom kom mannen hem till sin fru med en ny teknisk pryl och var säkert rätt stolt över att ha ägnat hennes arbete i hemmet en tanke. Minns att jag såg en väldigt tidig annons just om detta, under min utbildning och vi diskuterade reklam. Den välklädda hemmafrun står där med sin dammsugare och ett leende på läpparna. Texten i annonsen var ungefär så här: "Alla kvinnor borde få en dammsugare av sin man, det gör arbetet så mycket enklare..." Tiderna förändras. Nu klarar kvinnorna av att både köpa dammsugare och byta påse i den, bara man hittar rätt påse förstås. Kära nån, undrar hur en man hade gjort, förmodligen hade han kontrollerat vad maskinen heter, jäklar också, jag är nästan säker på det.

Påsarna får jag byta i alla fall, för Bolero gillar inte Gemini. Det var nog bättre förr när mannen hade full koll på vad vi kvinnor behöver, eller.........;-))

Här är jag igen ;-)

Vem är jag då? Just nu alltså! 

I går när jag startade det här bloggprojektet så var det mer en ingivelse att skriva på "mitt livs novell" ungefär. Jag har länge velat få ner mina tankar i ord på papper, eller nu i den tid vi lever, på datorskärmen. Kanske det kan roa någon samtidigt som jag får en form av tillfredsställelse, ett slags själens orgasm kanske. Själen mår ju bra av att tömma ur sig.

Jobbar som lärare och har tappat rösten, mer eller mindre borta är den. Behöver ju mitt instrument när jag har undervisning även om eleverna nog skulle vilja ha mig tyst, haha. "Du pratar ju hela tiden..." har man ju fått höra mer än en gång. Men så är det när man gillar sitt jobb, eller hur. 

Det gör jag verkligen, gillar mitt jobb alltså. Kämpade mycket för att komma dit, till lärarexamen. Mot många odds kan man väl säga. Småbarn, dagbarn, Komvux på kvällen, gubben är ofta borta och huset är knappt färdigt. Därtill måste man jobba med att elda i pannan för både värme och varmvatten.

Lärarstudierna kom som en mellantid, en slutgiltig prövning av väldigt konstiga ekonomiska förhållanden, småbarnen hade helt plötsligt blivit rätt stora med de bekymmer och glädjeämnen som kommer med det. Förlåt! glädjen var ju först och störst, faktiskt. Att vi klarade oss! Så här efteråt så fattar jag inte hur vi orkade men det gjorde vi då. Det satte sina spår, efter studier och ett nytt husombygge så tog ju det då inte lång tid, jaja bara ca tio år till, innan denna damen tog på sig kappan och vinkade av mannen. Haha och han vinkade av henne.  

Så just nu är jag en kvinna på G. Har börjat nosa på ett nytt förhållande men vet inte om jag är klar för det. Herrenada! jag har ju nyss flyttat hemifrån!

Kanske blir det mer i dag, det är så mycket jag vill ha ur mig.............vi får se =)

Eftersom jag är nyfödd..

...så måste jag ju prova vad som händer. Här kommer "prövet", haha. Man är ju inte född in i It-åldern, en annan levde ju en bra stund innan dess. Alla dessa mediala attribut som finns är ganska röriga att få inblick i men, vi oldisar är ju inte mindre intellektuellt anpassade i samhället utan att vi sakta men säkert kan lära oss. Om vi vill alltså.

Det finns ju de där bakåtsträvarna eller vad vi nu ska tänka oss att kalla dem. Jag tänker på dem som inte kan se möjligheterna. Sjuttsingen om man skulle hamna där. Det var risk för det! En gång, en tid. Det var inte bättre förr, kanske lite enklare i vissa fall men den som vill ha det att ha varit bättre... Tycker inte jag i alla fall =)

Mina första ord

Mitt liv som människa

Jag är bara en helt vanlig människa, en kvinna i medelålderns mystiska tid. Det är nämligen så jag ser på mitt liv just nu, att jag lever i medelålderns tid med allt vad det innebär men att tidsepoken inte verkar angå mig, egentligen.

Vad är det som händer i en människas liv när barnen är stora, vuxna, utflugna? Och tiden dessförinnan ska vi inte ens tala om; när barnen är i tonåren och klarar allt själv men måste ha sin navelsträng kopplad till föräldrarna. De äter men vill ändå spara sin kaka. ”Kan själv” är återigen ett begrepp att fundera runt. Att förklara för en i princip vuxen människa att ”du kan inte själv, för det visar du i ditt beteende. Men om du tar tillvara min livserfarenhet och mina råd så ska du se att du löser det här med rak rygg”.

Vad är det då som gör mig till en så tydlig och klok människa? Vad kan jag bättre, eller sämre, än en nästan vuxen människa? Har inte en aning faktiskt, möjligen kan jag återigen påpeka att jag levt ungefär dubbelt så länge och fått en del bra och dåliga erfarenheter med mig på den vägen. Nu vet jag att det finns många svåra backar som mina barns föräldrar behövt ta sig över, ett och annat skitträsk också, faktiskt. Man lär sig då vara både kaxig och ödmjuk och det är nog det min lilla vän som är så svårt för dig som är bara nästan vuxen. Klart att du måste pröva dina vingar, utmana ödet och göra så många, i dina föräldrars ögon, himla dumma saker eller ta vansinniga beslut. Dina föräldrar ska bara stå där och vara glada för sin levnadsglada unge som trots allt är ganska välartad i alla fall. De älskar ju dig.

Vem är jag i sammanhanget

Konstigt att man som människa blir trött. Nej det är inte så konstigt. Lägg till att du i din egen tidsepok, medelåldern, börjar fundera över vem du är i sammanhanget, var du tog vägen på vägen?! Kära nån, är det där jag? frågar man kanske sig när fotoalbumet kommer fram och det står en leende yngre upplaga av en själv i en för övrigt glad och uppsluppen miljö. Du minns ju knappt när du skrattade alldeles av dig själv sist. Hujedamig vilket hemskt uppvaknande det kan bli.

Man frågar sig om man är lycklig och inser att lyckan en gång fanns men just nu är människan jag i en vana, min kropp finns i en van miljö och den skrattar bara konstigt nuförtiden. Jag lever i den instängda medelålderns bubbla. Det kom jag fram till för ett tag sedan, mitt i medelålderns tidsepok.

Den stora förändringen

En viktig dag på året, faktiskt under årets första timmar säger jag då att ”nu är det slut. Vi kan inte fortsätta mer, jag vill inte”. Jag insåg den kvällen att min rädsla för att bryta upp och börja leva igen var över. Mitt äktenskap var över. Jag var verkligen inne i medelålderns mystiska tid. ” bra sa han, jag vill också bryta upp”. Ett tag därefter blev jag förbannad över att han varit så feg, förstående eller tålmodig. Man kan kalla det vad man vill. Det fanns ingen anledning att dra igång något, sa han.

Vad säger man till sina barn när de ska förstå att medelålderns klarheter nått deras föräldrar? Det finns inget bra koncept, det blir trist vad man än gör. Ytterligare ett misslyckande i ryggsäcken. Åtminstone är det lätt att se det så när man skuldbelägger sig själv.

Jag vill flytta hem! Sa jag och lät förstå att det finns inga alternativ. Vad tänker man när man säger upp en trygg, fast tjänst, ingenstans har att bo på slutdestinationen och det stöd man hoppats på uteblir. En del säger dum, andra modig. Jag föredrog modig.

Det är så skönt att se honom glad nu igen!

Det tog ett tag och sedan fick jag höra att min före detta var glad igen.  Sedan ”du lämnade honom” hade han nu äntligen blivit glad igen. Dessutom var det en lugn och harmonisk människa som gjorde honom glad. Haha, svårt att inte bli bitter!

På den egna ”hemmasläktfronten” fanns det inte så många att diskutera ett havererat liv med. Vederbörande, den ”före detta” raderades från den mentala kartan hos några nära. En käftsmäll utan dess like för mig som lever i medelålderns tid med allt vad det innebär. Snacka om att de egna omogna vuxna barnen är mogna!!!

Ska man gå in på tråkigheter och svek så blir inte detta en kort historia, jag föredrar att fortsätta med en positiv utveckling.

Medelålders, kåt och kaxig

Snälla nån vad är det som händer i en människa när allt vänds upp och ned i livet? Efter en konstig period så drar tanten vidare i livet. Barnen är ju vuxna!!! Ja det är de. Varför känns det så hårt då? Jag får ju vad jag vill nu. Flyttat hem, en ny renoveringskåk, lugn och ro. Inget jobb, kämpar mot försäkringskassans och deras formuleringar, utbränd, trött. Har massor med utgifter för att komma i fas, en hund att ta hand om. Snart kommer resten av djuren. Måste bara bygga och fixa…

Mister Big Charming

Plötsligt mitt i allt så inser man att det saknas en karl! Man vill ha kärlek och sex. Har hon blivit konstig? Upptäckten kommer när mister Big Charming dyker upp i grannskapet. Ojojoj, plötsligt är man kåt och kaxig. Dessvärre inte så kaxig hela tiden för Big Charming är ju inte ledig. Vad göra?

Värderingar och självrannsakan! Herregud här kommer en som vill ha dig, det var längesedan och va fasen, det är ju Big Charming som hoppar över skaklarna, varför ska jag känna mig skyldig då?!

Porten har öppnats, plötsligt är det kontaktannonser och dejter som spelar roll. Det ena mer vansinniga utspelet och våghalsiga projektet avlöser det andra. Alla varningar som de egna barnen fått existerar inte längre. För att inte prata om Big Charming…!  Man är medelålders, hungrig och öppen för allt. Livet är plötsligt upp och ner på ett annat sätt. Karusellen snurrar och det är definitivt inte i den banan som den alltid snurrat förut. Kärlek? Lek? Kär Lek? Vad är det? Panik! Visst fasen handlar det om panik! Man är ju snart ”over and done” hur kunde det bli så här?

Vad får då en förnuftig människa att ändra sig på alla plan?

Jag tror att det handlar om en frigörelse från det invanda och trygga. Samtidigt som varje människa behöver och söker kärlek och trygghet så måste hon även ha bekräftelse. När kärleken är slut och tryggheten saknas lite grand så kommer behovet av bekräftelse. Det är då kvinna i medelåldern blir kåt och kaxig. Någon behöver hjälpa henne och den som kommer i hennes väg blir viktig, det är i sin tur viktigt för att medelålderns epok ska gå över i pensionärens trygga lustfyllda liv så småningom. Men snälla nån vilka turer det kan ta innan man hamnar där.

Upplagd av Kvinna i medelålderns tid kl. 11:28 0 kommentarer