Allt är ju på sné...så vad gör väl de ;-)

Hej hej hej hej............................

Och så uppstår hon i från de avsomnade stackarna. Så länge sedan jag var här och uppdaterade. Hm, skulle kunna säga att det spelar ingen roll för mitt liv ser likadant ut som sist jag var här och skrev något. Bortsett från att jag är ett år äldre och lite pankare, lite mindre jobbetimmar på ingång. Och ingen intervju för nytt arbete i sikte. Har sökt några tjänster och hoppas på förändring. Hoppas hoppas hoppas!

Min fina hund blev påkörd i vintras, det har tagit mycket av min energi när vi först måste åka fram och tillbaka var och varannan vecka till djursjukhus eller veterinär. Sedan fick de trots allt som redan var gjort ändå amputera benet. Och så den "resan" efter det. Hon blir så fort trött i kroppen men huvudet vill så gärna orka...

Ingen karl i sikte heller, det är fullständig torka. Min bonne sköter sig för det mesta, alltså han stannar på rätt sida av sedlighetsvägen. Vi ses någon gång ibland, jag vet, det är inte schysst men det är faktiskt han som gör fel. Det enda jag egentligen vill med honom är att få vara hans vän, ha tillgång till honom. Det får jag inte nu, han får inte ens hjälpa mig för henne. Det kan jag förstå, jag hade aldrig tolererat det heller. Dubbelmoralen i kubik.

I går när det regnade läckte det in genom taket, jag behöver HJÄLP av någon som kan klättra på tak utan att falla ner och som inte tar betalt för jag tror det är en panna som kommit på sné.

Allt är ju på sné...så vad gör väl de ;-)

Femtio, artros och EgoKvinna!!??

Känner att bloggen fått stå åt sidan alldeles väldigt mycket. Men så får det bli ibland. Jobbet tar energi, huset tar energi livet...

Har i dagarna fyllt femtio år. Konstigt!!! Kroppen känner sig ganska sliten men i skallen är jag ung.
Femtio är ju i och för sig inte gammalt i vår tid, annat var det för femtio år sedan. Undrar hur man kände sig då på den tiden när man skulle vara på ett visst sätt i en viss ålder. Eller så är det bara så man tror att det var...
Artrosen har börjat påverka mig ganska mycket, DET är för jäkligt vad ont jag har. Trappor är inget kul och sedan terminstart har jag jobbat heltid och sprungit en del i trappor så höfterna värker ordentligt, ofFör övrigt är det intressant att inse hur en extra dags uppochiväg på morgonen kan vara så jobbigt när man inte är van. Har ju bara jobbat 80% förra terminen.

Kommer vara egoKvinnan idag, skriver och lämnar Er utan att titta in, ska leta upp mitt hem, gäster på lördag, fixa, dona och laga mat. Det ska bli kul att fira lite. Ta hand om livet där ute, själ jobbar jag på just det, även om det är svårt............ så lätt att missbruka sitt liv.

Och kärleken då??? det är skit med den, torka, trist........... men vad f......n, jag klarar mig nog ändå ;-)

Vilken jä..la julklapp att ge till sina vuxna barn

Hej!
Vill gärna säga hej. Så du vet att jag lever och har hälsan. Dessvärre är livet ganska upptaget med vardagens mödor, så jag är inte i fas.

Fick dråpslag i helgen när jag fick nya bevis på mannens oförmåga att bedöma när situationen passar. Åtminstone har mitt ex  ingen sådan förmåga. Vad är det som händer med dem? Förlåt ni män som eventuellt läser min blogg. Är det inte tidigt 1900-tal och före det, att flytta ihop och skaffa barn med en kvinna av praktiska skäl.?... åtminstone det där med barnet...? Att dessutom tro att de redan vuxna barn han har (avec moi) ska bli glada...?!...Fin julklapp. ! Kan inte en man bara vara nöjd med att ta en sak i taget, måste de doppa pitten så djupt att det blir barn? Förlåt mitt språk. Nej, jag är inte svartsjuk. Jag tänker på hur han förmedlar och resonerar. Jag trodde han var klok...

ett tag sedan sist....

Hej mina kära vänner!
Hoppas jag får kalla dig det... ;-//...vän... :-)
Nu har livet varit inne i en period där mycket är MYCKET.
Jobbet tar energi. Egentligen helt otroligt att det är så krävande eftersom jag upplever eleverna som mer tillgängliga än på många år. I och för sig, engagerade elever ger engagerad lärare ger utmattad lärare och människa när hon kommer hem.

Funderar på att ge mig iväg.......................vet ej varthän... någon som vill hyra hus inkl en grand danois och två katter. Två km från havet.......?............!..............?

Fan vad livet är svårt!

Funderar mycket på det där att finna sig själv.
- Ta reda på vem du är. Vad du vill...

Hur gör man?

Gjorde en jättegrej när jag skilde mig och flyttade.
Trodde att det var NU det skulle ske. All förändring.
Happily ever after... Visst vad det blev.

Jo, det blev ju bra på sitt sätt men helt plötsligt fanns andra krav.
Utöver att kunna försörja sig alltså.
Man måste veta vart man vill gå. Kvinnan vet inte det.
Det är därför som hon aldrig kommer in i en harmonisk vardagslunk.
Hela tiden är det något som stör. Stoppar utvecklingen. Hindrar tanken.

Tränar på att meditera, se min väg, öppna för influenser....
... slår näsan i väggen, slår knäna i golvet, faller pladask och tappar andan... alltså försöker verkligen.
Borde kanske gjort som väninnan, skalat av allt "onödigt" och gjort sig fri från allt som kräver skötsel;
hästarna (de är ju faktiskt till salu nu), hunden, katter, hus.... för att börja om på riktigt.

Kanske ska Kvinnan göra det! Men vem ska då bo i mitt hus? Hos Herman och hon på A, som vill att Kvinnan skaffar hönor också......

Fan vad livet är svårt!

En lyckospärr?

Det har funnits en liten spärr ett tag. En lyckospärr!?
Kvinnan har varit nere vid fotknölarna rent energimässigt.
Faktum är att hon varit hemma från jobbet på grund av all ickeork.
Känns febrig, förkyld, men är det inte.

Kollar nya jobb, känner ett stort berg i mellan mig och mitt jobb. Inte p gr av otrivsel, nänä,
jag gillar det. Det har att göra med min svårighet att få ihop en funktionsduglig människa kl halv sex på morgonen. Min kropp med sina defekter behöver en långsam start. Den är dessutom helt slut när den kommer hem efter 10-11 timmar.

Var för självkänslan tvungen att sluta som personlig assistent. Det är synd för det var bra tider, men om själen tar stryk...

Det är viktigt att själen mår bra, annars kan en människa göra livet till ett hel...e för andra. Det finns många exempel på det. Jag hoppas du mår bra och att ditt liv är en något mindre svajig historia än kvinnans.

...det var inte självklart för mig :-(

Det som inte söndrar fullständigt stärker.... eller hur är det man säger!?

Har ikväll haft en "dialog?!" med vuxna dottern. Tror hon inte vill ha med mig att göra. Hon tycker att jag tänker på pengar bara. Klart jag gör om våra gemensamma intressen ägs av mig och den ekonomiska delen sköts av mig. Om det är jag som måste betal tusenlappar varje månad...

Mitt ärende är att om du har affärer med ditt barn, förhoppningsvis kan ni tala med varandra, se till att ni har någon form av avtal som dessutom görs när en tredje part är närvarande. Självklart för många, det var inte självklart för mig :-(

Oteknisk!

har lyckats lägga till mig själv som medlem på min blogg! Kan inte plocka bort det igen, någon som vet hur man gör ?

Hur tänker du?

Så är jag här igen. Kvinnan som lever i medelålderns tid.
Det är en stund mellan mina inlägg nuförtiden. Jobbet tar all min energi.
Känner att det jag lägger fram här, som ger mig själv bäst respons och ibland själslig läkning,
är när jag skriver ur mitt seriösa lager av tankar (förhoppningsvis ser du det som lite seriöst i alla fall).

I dag är Kvinnan dock lite låg. Kräftskiva i helgen, ej någon hysteriskt fartfull eller sedan bakfull sådan, men med ett antal trevliga människor, mycket prat, musik och "liv". Mycket trevligt! Lugn söndag men måndagen satte sina spår eftersom det var en mycket lång dag hemifrån (7 -21), med 100% effektivitet och fokus hela tiden inkl ett föräldramöte som avslutade dagen.

Har man en whiplashskada kan det vara förödande med några sådana dagar av fokus och rössel.
I dag är jag hemma från jobbet, ingen lön eftersom det finns karensdag, egentligen jobbfri i morgon, hade varit lämpligare att vara hemma då men man styr inte när skoven kommer. Det är förjävligt hemskt när värken sätter in och inga värktabletter hjälper. Man kryper i princip innan det så småningom avtar och endast lullull i huvudet samt obalans kvarstår.

Vi är många med den typen av fysiskt handikapp. Vi är olika påverkade av detta men det vi alla har gemensamt är att vår funktion är väldigt nedsatt. Ibland varje stund, ibland efter vissa typer av aktiviteter.
Förståelsen från omgivningen är ibland i WOW-format men oftast är den obefintlig. Nästan enbart människor i samma situation har någon form av förmåga att förstå.

Det är svårt att  förklara varför man ibland inte kommer till jobbet, handikappet syns inte och dagen innan man måste vara hemma ser man inte ett dugg dålig ut. Någon som känner igen sig?

Skulle vara roligt att få respons på detta, konstruktiv respons, dina erfarenheter, hur du gör etc. Även du som jobbar med någon som ibland bara är hemma, hur tänker du?

Ha en väldigt bra stund i livet tills vi ses igen :-)

Alltså det brinner i knutarna, upp till kamp du starka Kvinna, var en pionjär!!!

Funderar mycket på hur olika vi är, vi människor.
Jag är ganska naiv, vill gärna att min magkänsla ska vara fel,
alltså de gånger den faktiskt försöker göra sig hörd.
Hade jag kunnat länka tillbaka mig skulle jag hänvisat till min midsommarhelg nu, men jag kan inte länka...
Då kändes det inte gott i magen.
Det känns inte jättegott i magen med en av mina nya kollegor.
Jag vill gärna ha fel!

Nu fick jag änna stoppa mig själv, vill inte gnälla, vänder på det i stället.
Olikheter är ju förnämligt. Vi kan ta vara på de förtjänster vi får del av genom att betrakta och lyssna på människor.

Kvinnan kämpar med att lyssna av, lyssna in. Ger förslag... - Nej det funkar inte... Vill inte bli påstridig, inte för mycket i alla fall. Men det som händer med kvinnan när hon inte får annat än det mest nödvändiga i stimulans är att "efter hungern kommer apatin". Förmågan att vara konstruktiv försvinner. Än är hon inte där, men risken finns att tappa orienteringen och bli en följare. Alltså det brinner i knutarna, upp till kamp du starka Kvinna, var en pionjär!!!

Ja, det finns ju så många olika förtjänster och / eller negativa sidor hos varje person.Det är så lätt att hitta felaktigheter på andra människor. Om jag skulle se på mig själv ur andras eventuelle ögon så är det nog inte alltid så snyggt.

Vad sägs om denna möjliga beskrivning: påstridig, pratsam, naiv, oklok, knäpp! rolig!? impulsiv! ostrukturerad? mycket snack och lite verkstad? trögtänkt... hoppar först och tänker sen.... och detta är lite vad jag själv tänker om mig!!!

Till syvende och sist är det ändå så att jag inte klarar av när människor gnäller över att det är för mycket eller inte är bra etc utan att försöka göra något åt det. Min magkänsla har ibland gjort felbedömningar men nu undrar jag varför det inte känns riktigt bra..........

Har du läst hit och inte fattat något av vad jag menar med detta inlägget så känn dig inte ensam för jag är inte riktigt med mig själv här faktiskt. Ha det bra i vår förvirrade värld!

... jag har gått över ännu en tröskel.

När saker och ting börjar falla riktigt på plats inträder en sorts förnöjsamhet.
Det är skönt att hamna i den situationen. Jag är där!

Du som följt mina inlägg sedan jag började i januari har redan hört mitt ältande
fram- och baklänges. Tack för att du tagit dig tid att läsa och ibland kommentera.
Det gör en människa glad, att bli sedd...

Jag vill ändå tänka tillbaka på min resa lite grand.
Känslomässiga trauman och jobbig jobbsituation ledde till utbrändhet och den fruktansvärda resa som inleddes då med förnekelse, förklaringsbehovet, andras diskussioner om ens person, man blir en "vara" som ska anpassas etc etc etc...
Sedan kommer insikten om att äktenskapet inte var bra, utveckling behövdes på egen hand för oss båda. En stor sorg i sig just när man börjar komma tillbaka...

Frigörelsen från sitt gamla liv och dåvarande "JAG"!!!
Herrenada! Undrar ibland om det var jag som gjorde alla konstiga saker.....
Det slutgiltiga på den fasen var väl att gå in i ett förhållande med en man som ville ha en fru och morsa till sina små vilsna pojkar. Trots att jag visste att jag ALDRIG i mitt vidare liv skulle boa in mig i den situationen igen. Jag är nöjd med mina fina barn, de är vuxna nu, duktiga och icke vanartiga, haha. Visst finns det stora kommunikationsproblem fortfarande och jag tror att jag fortfarande skuldbelägger mig för att jag bytte landsända, lämnade.... Men de hade faktiskt lämnat mig först, så egentligen.....

Förhållandet slutförklarades i juli, nygammal tjänst erbjöds i augusti. Innebörden av arbetet är dels intellektuell tillfredsställelse och dessutom en inkomst som jag nog kan leva på. Pengar är inte allt, men attan vad det är rent psykologiskt viktigt att känna sig ekonomiskt trygg.  Kvinnan känner sig förnöjsam.
Gråter nästan av glädje för den känslan, för jag har gått över ännu en tröskel.

Att få respekt, det är värt.....

Inser att det är ett tag sedan.
Det har hänt så mycket nu så livet bara rullar på.
Fullt upp på jobben, börjar kännas att man är ovan vid flängande.
Roligt är i alla fall att det känns positivt, för det mesta.

Förundras så över ungdomars sätt att verka tro vi vuxna är ifrån en annan planet.
Som att vi bor i grottor, liksom.
Har definitivt ALDRIG varit unga, kära, haft bekymmer...
Vi vuxna, i ungdomarnas sinnesvärld, föddes trista och tjatiga.
Så måste det vara...

Väl det som är tjusningen många gånger.
Att få vara där när ljuset tänds.
När vuxen och (jisses om det nu kan vara möjligt) lärare blir människa i ungdoms ögon.
Så korkat sagt tänker kanske du. Kanske det är det.
Jag tror ändå att många förstår vad jag menar.

Det är värdefullt att få bli upp"levelad" till att vara människa med känslor och rättigheter,
att ha fått en identitet som är godkänd. Att bli omtalad med sitt namn. I oftast positiv anda.
Wow! Att få respekt, det är värt.....

Jag hoppas du också har en glad dag=))

Har fått jobb!
Mitt gamla!
Lite klipp och klistra så blev det 80%.
Det köper jag.
Lite lagom för då finns det tid att utforska något mer.
Kanske stanna några timmar i pers ass-sfären...
Vi får se.
Gratta mig gärna!
Jag blir glad för det.
Och jag känner att jag behöver få känna mig glad.
Precis som du =))

En Fegis?

Började skriva ett inlägg om hur illa det luktar i olika branscher som man varit i kontakt med men ångrade mig.
Lätt att ha åsikter men inte så vanligt att man vågar yttra sig runt dessa åsikter.
Också lätt att hamna lite i "kläm", det finns olika sätt att se på saker.
I dag känns det i alla fall som att jag blivit utnyttjad till att göra något som jag inte hade behövt.
Om jag kontrollerar hos organisationen kan det ju lätt bli obehagligt på jobbet. Dessutom kan jag skjuta hela skutan i sank, vem vinner på det. Om jag frågar min arbetsledare så är det självklart att uppgiften ska göras.
Även om det aldrig skulle funnits på kartan att uppdragsgivaren själv hade kunnat delta.

Vad jag blivit beordrad att göra som personlig assistent? Märka får, rensa ogräs och ytterligare annat mer lär det bli. Min brukare har bostaden i sina föräldrars fastighet...

Älskar mina barn!

Har spenderat helgen på västkusten.
Fram-och-tillbaka-väder.
Sovit i en fäll-ihop-säng.
Jag väger för mycket för det!
Bästa jag fick höra i helgen var:
-Tack mamma för att du städat badrummet! &
Oh, vad gott!
Det var den äldste....

Blev bjuden på studentbudgetmiddag av minstingen:
- Jag VET att det saknas grönsaker men det är i alla fall riktig kyckling!
... och med det menade han att det var kycklingdelar med ben...

Dotter frotterar sig med ridsportens folk i OS-London och mår som en prinsessa även om hon skulle bli serverad kutterspån ;-)

Älskar mina barn!

Shit the same att hon kör i diket med jämna mellanrum

Livets vägar anses av många vara förutbestämda. 
Kvinnan funderar då över om man inte kunde få en liten hint om vad som är slutdestinationen.
Alltså de där sista åren innan Pärleporten borde ju få vara lite lugna.
Som det är nu så kör jag inte direkt på gps utan det är den gamla kartboken.
Alla vet ju dessutom att kartan ritas om lite då och då.
Det är människan som är skyldig till det.
På gott.
På ont.
Precis som livet.

Det finns numera en starkare och mer positiv Kvinna i östra skåne.
Den som landade här för två år sedan var en kaxig liten snorunge jämfört med dagens Amazon.
Man måste nog tacka några vänner för det, tror att jag hittat några RIKTIGA vänner.
Sådana där som säger: Du har fel! Du är stark! Du dricker för mycket! Du skämmer ut dig! Du duger! Du är världens sämsta på att säga ifrån!  Du är bäst!

Den dagen som Kvinnan står och knackar på Pärleporten gör hon det för att hon vill och har bestämt sig för att det ska vara så. Ingenting kan nämligen stoppa henne för att suga åt sig av livet. Shit the same att hon kör i diket med jämna mellanrum, så måste det vara. Hur kul är livet annars!

Märker du att Kvinnan är på Gggggggggggggggggg!!!

Den observante ser att jag bytt profilbild

Efter en trevlig helg med mycket social samvaro lyckas Kvinnan bli magsjuk av någon anledning.
Hua så äckligt!
Och eftersom jag arbetar som personlig assistent för tillfället så är det INTE lämpligt att chansa på att det var fredagens grillade kött som "legat sig dåligt" utan det fick bli att vara hemma i stället.

Himlen är ömsom blå och glad, ömsom grå och ledsen idag, lite som jag och mitt liv är för det mesta.
Dock blir nog livet, rent generellt, lite blåare för varje vecka och det är jag så solig glad för. Livet börjar kännas bra även inuti huvudet.

Den observante ser att jag bytt profilbild, Kvinnan ville öppna sin dörr in i det förhoppningsvis nya livet som glad optimist. Som en klok människa sa: -om man tänker och tror positivt så blir det "änna" bra :-)

... annars är jag ju dum på riktigt ...

Vill inte vara fru, bihang, kokerska, "bra för mig" etc etc etc.
Tog tag i det på riktigt.
Nu är det slut. Kvinnan är singel igen och det trivs hon med.
Ska nog vara det, det är svårt att hitta en man som är lagom av allt.

Varför lutar sig så många tillbaka och faller in i en vardagslunk?
Visst om man är där efter några år, efter att relationen fallit på plats och det finns en ömsesidig respekt,
men efter bara några månader!
Ser det hela tiden. Oftast män men även kvinnor.
Nu har vi det på det torra liksom...
Eller är det så som det ser ut bara?

Är det fel på mig kanske?
Sitter och tänker på hur jag förnekat mina egna övertygelser om hur
mannen med stort M ska vara.
För det har ju trots allt funnits något mysigt med "de hele" annars är jag ju dum på riktigt som stannat i relationen....  i nästan ett år!!!

Jag söker inte efter en man som har allt i och på rätt ställe hela tiden (alltså fågel, fisk och mittemellan)Han finns inte i så många exemplar tror jag, men hellre är jag ensam än hoppar in i ett vardagsmönster med man, hans barn och volvo där jag anses vara min mans fru, inte en självständig tänkande individ som "tar över" marktjänsten.......

Sol!

Kan ju inte klaga på vädret i dag i alla fall.
Sjuochenhalv timme på stranden, två dopp,
ja hela kroppen var under vattenytan. Si så där 15 grader i plurret,
det isade bra i benen........
Skinnet är något mittemellan okokt och kokt kräfta.
Själen mår ypperligt efter en dylik dag.
Käkmusklerna kommer att ha träningsvärk imorgon tror jag,
för en av bästa väninnorna låg vid min sida :-)

Raindrops keeps falling...

Regn, regn, regn, regn.
Det regnar igen.
Bästa sättet att ta vara på regnet kanske är att göra som Pippi,
vattna blommorna.....
Ta på sydvästen och stövlarna och ge sig ut i regnet...
Hur ska man annars kunna ta tillvara på sommaren?
...- spring inte runt o vela, det ska va gott, gott, gott... o leva....
and I was singing in the rain, om och om och om igen



Tjing