Hur tänker du?

Så är jag här igen. Kvinnan som lever i medelålderns tid.
Det är en stund mellan mina inlägg nuförtiden. Jobbet tar all min energi.
Känner att det jag lägger fram här, som ger mig själv bäst respons och ibland själslig läkning,
är när jag skriver ur mitt seriösa lager av tankar (förhoppningsvis ser du det som lite seriöst i alla fall).

I dag är Kvinnan dock lite låg. Kräftskiva i helgen, ej någon hysteriskt fartfull eller sedan bakfull sådan, men med ett antal trevliga människor, mycket prat, musik och "liv". Mycket trevligt! Lugn söndag men måndagen satte sina spår eftersom det var en mycket lång dag hemifrån (7 -21), med 100% effektivitet och fokus hela tiden inkl ett föräldramöte som avslutade dagen.

Har man en whiplashskada kan det vara förödande med några sådana dagar av fokus och rössel.
I dag är jag hemma från jobbet, ingen lön eftersom det finns karensdag, egentligen jobbfri i morgon, hade varit lämpligare att vara hemma då men man styr inte när skoven kommer. Det är förjävligt hemskt när värken sätter in och inga värktabletter hjälper. Man kryper i princip innan det så småningom avtar och endast lullull i huvudet samt obalans kvarstår.

Vi är många med den typen av fysiskt handikapp. Vi är olika påverkade av detta men det vi alla har gemensamt är att vår funktion är väldigt nedsatt. Ibland varje stund, ibland efter vissa typer av aktiviteter.
Förståelsen från omgivningen är ibland i WOW-format men oftast är den obefintlig. Nästan enbart människor i samma situation har någon form av förmåga att förstå.

Det är svårt att  förklara varför man ibland inte kommer till jobbet, handikappet syns inte och dagen innan man måste vara hemma ser man inte ett dugg dålig ut. Någon som känner igen sig?

Skulle vara roligt att få respons på detta, konstruktiv respons, dina erfarenheter, hur du gör etc. Även du som jobbar med någon som ibland bara är hemma, hur tänker du?

Ha en väldigt bra stund i livet tills vi ses igen :-)