... jag har gått över ännu en tröskel.

När saker och ting börjar falla riktigt på plats inträder en sorts förnöjsamhet.
Det är skönt att hamna i den situationen. Jag är där!

Du som följt mina inlägg sedan jag började i januari har redan hört mitt ältande
fram- och baklänges. Tack för att du tagit dig tid att läsa och ibland kommentera.
Det gör en människa glad, att bli sedd...

Jag vill ändå tänka tillbaka på min resa lite grand.
Känslomässiga trauman och jobbig jobbsituation ledde till utbrändhet och den fruktansvärda resa som inleddes då med förnekelse, förklaringsbehovet, andras diskussioner om ens person, man blir en "vara" som ska anpassas etc etc etc...
Sedan kommer insikten om att äktenskapet inte var bra, utveckling behövdes på egen hand för oss båda. En stor sorg i sig just när man börjar komma tillbaka...

Frigörelsen från sitt gamla liv och dåvarande "JAG"!!!
Herrenada! Undrar ibland om det var jag som gjorde alla konstiga saker.....
Det slutgiltiga på den fasen var väl att gå in i ett förhållande med en man som ville ha en fru och morsa till sina små vilsna pojkar. Trots att jag visste att jag ALDRIG i mitt vidare liv skulle boa in mig i den situationen igen. Jag är nöjd med mina fina barn, de är vuxna nu, duktiga och icke vanartiga, haha. Visst finns det stora kommunikationsproblem fortfarande och jag tror att jag fortfarande skuldbelägger mig för att jag bytte landsända, lämnade.... Men de hade faktiskt lämnat mig först, så egentligen.....

Förhållandet slutförklarades i juli, nygammal tjänst erbjöds i augusti. Innebörden av arbetet är dels intellektuell tillfredsställelse och dessutom en inkomst som jag nog kan leva på. Pengar är inte allt, men attan vad det är rent psykologiskt viktigt att känna sig ekonomiskt trygg.  Kvinnan känner sig förnöjsam.
Gråter nästan av glädje för den känslan, för jag har gått över ännu en tröskel.