Att få respekt, det är värt.....

Inser att det är ett tag sedan.
Det har hänt så mycket nu så livet bara rullar på.
Fullt upp på jobben, börjar kännas att man är ovan vid flängande.
Roligt är i alla fall att det känns positivt, för det mesta.

Förundras så över ungdomars sätt att verka tro vi vuxna är ifrån en annan planet.
Som att vi bor i grottor, liksom.
Har definitivt ALDRIG varit unga, kära, haft bekymmer...
Vi vuxna, i ungdomarnas sinnesvärld, föddes trista och tjatiga.
Så måste det vara...

Väl det som är tjusningen många gånger.
Att få vara där när ljuset tänds.
När vuxen och (jisses om det nu kan vara möjligt) lärare blir människa i ungdoms ögon.
Så korkat sagt tänker kanske du. Kanske det är det.
Jag tror ändå att många förstår vad jag menar.

Det är värdefullt att få bli upp"levelad" till att vara människa med känslor och rättigheter,
att ha fått en identitet som är godkänd. Att bli omtalad med sitt namn. I oftast positiv anda.
Wow! Att få respekt, det är värt.....