Eller är det i själva verket så att Kvinnan tror hon är något.....?

Tänker på hur det känns när man inser att det pratas runt en och om en men inte till en.
Råkar ständigt ut för detta och då är det faktiskt inom den egna familjen, ur vilken Kvinnan är sprungen.

Ett exempel är att man får reda på av en vän att syrran diskuterat ens förehavande och tillkortakommande på Fb med ens (mina) egna vänner! men inte med mig.
Eller att den andra syrran ringer till den första syrran och talar om att den gemensamma modern är upprörd över något som sagts eller gjorts av den tredje syrran (mig Kvinnan).
I denna familjen anser alla sig vara raka och orädda för konflikter!!! ??? !!!!............
Den siste som får veta bekymret eller felet som begåtts är den som borde få veta det först.

Vad är det med människor egentligen?
Vad ska man göra åt det? Det hjälper inte att säga till. Det är prövat flera gånger.

Har funderat på varför det är så. Handlar det om osäkerhet kanske? Är ju inte bara kvinnan som drabbas av detta. Kan lika gärna vara så att telefonen går varm till mig för att diskutera moder eller syster.
- Säg det till henne, brukar svaret från min adress bli. Är trött på skitsnack!

Alltid moder, eller systrar. Fadern håller tyst. Han är en mespropp i det avseendet enligt min mening. Borde ryta till när de "egna" förtalas.

Att påpeka för någon att det aldrig är ok att diskutera en annan människas privatliv, då är man dum, "- var inte så helig", så är man osynlig ett tag.

Sen behöver någon råd i en fråga, då är man på topplistan igen. 

Har lust att säga upp bekantskapen, det är så trist, negativ energi.

Eller är det i själva verket så att Kvinnan tror hon är något.....?