Eller är det i själva verket så att Kvinnan tror hon är något.....?

Tänker på hur det känns när man inser att det pratas runt en och om en men inte till en.
Råkar ständigt ut för detta och då är det faktiskt inom den egna familjen, ur vilken Kvinnan är sprungen.

Ett exempel är att man får reda på av en vän att syrran diskuterat ens förehavande och tillkortakommande på Fb med ens (mina) egna vänner! men inte med mig.
Eller att den andra syrran ringer till den första syrran och talar om att den gemensamma modern är upprörd över något som sagts eller gjorts av den tredje syrran (mig Kvinnan).
I denna familjen anser alla sig vara raka och orädda för konflikter!!! ??? !!!!............
Den siste som får veta bekymret eller felet som begåtts är den som borde få veta det först.

Vad är det med människor egentligen?
Vad ska man göra åt det? Det hjälper inte att säga till. Det är prövat flera gånger.

Har funderat på varför det är så. Handlar det om osäkerhet kanske? Är ju inte bara kvinnan som drabbas av detta. Kan lika gärna vara så att telefonen går varm till mig för att diskutera moder eller syster.
- Säg det till henne, brukar svaret från min adress bli. Är trött på skitsnack!

Alltid moder, eller systrar. Fadern håller tyst. Han är en mespropp i det avseendet enligt min mening. Borde ryta till när de "egna" förtalas.

Att påpeka för någon att det aldrig är ok att diskutera en annan människas privatliv, då är man dum, "- var inte så helig", så är man osynlig ett tag.

Sen behöver någon råd i en fråga, då är man på topplistan igen. 

Har lust att säga upp bekantskapen, det är så trist, negativ energi.

Eller är det i själva verket så att Kvinnan tror hon är något.....?

...mycket på gång i skallen på Kvinnan denna tisdag.

I dag är Kvinnan ledig från nya jobbet. Ett otroligt viktigt jobb kan jag tycka, även om det känns lite ineffektivt.
Måste köpa Nutrilett eller dylikt, annars kommer de kilon som måste bort bli ännu fler och det funkar inte. Vi rör oss inte! Hinner inte förbränna!

Funderar mycket på yrkesval. Kan fortsätta som lärare, det blir 60% som tillsvidaretjänst men då gäller tio mil T o R om dagen, dessutom måste jag få tjänsten, den ligger ute nu.... Jag blir överstimulerad och slutkörd på energi....

Som pers ass känner jag mig redan understimulerad och lite värkbruten trots att det berikar på ett personligt sätt, fy hundan så svårt.

För övrigt är det en typisk sommardag, på två dygn har poolen blivit grön! glömt kolla kloret, pust och stön och undran om en tömning är nödvändig... Kanske det finns någon där ute som kan tipsa? behöver klippa gräs men det är lite roligt :) Vill slänga ut mina garderober och montera upp mina ny(-gamla) som är mycket fräschare. Kanske kan det otympliga jobbet "bryta upp" värken, har inga höbalar eller dylikt för det jobbet annars är det ett bra sätt att bekämpa värk och lossa på spänningar.

Hästakraken här bredvid är en av mina energikällor även om han ibland känns belastande. Det känns lite gott i hjärtat att visa upp en positiv utstrålning även om den är fyrbent och på en bild =)) 

Så du ser, det är mycket på gång i skallen på Kvinnan denna tisdag. Allsång i kväll, ska inte glömmas heller,

Puss och kram

...och det var vuxna människor!

Turbulens i arbetsliv och övriga liv...
Firade midsommar med ett antal rökbomber och Kvinnan som själv la ner den övningen för ett antal år sedan insåg plötsligt vad ineffektiv man blir om man röker.

Föräldrar som inte kan titta till sina barn som far runt eftersom "- men kan inte du, jag röker ju...", värd och värdinna som hela tiden springer ifrån för att röka. Det tar en timme, minst, att få ordning på något så enkelt som att plocka fram mat för att det ska rökpausas. De som inte rökte var jag och min gubbe samt de som var ungefär tolv år och yngre. Och vi var gäster som hade med bara en liten del av förtäringen. Och som försökte få hjälpa till!

Sen har vi då själva grejen, midsommarfesten....man sjunger, dansar och leker. Det är barn med. Trodde Kvinnan. Ölburkarna samlas på bordet, ölen är viktig, nubben är viktig men nubbevisor finns inte, det är campingkultur typ Sweden Rock... Dessutom så är mansgriskulturen mycket närvarande. Den "man" Kvinnan hade med sig visade en sida som definitivt innebär mycket eftertanke... Kvällen blev sedan full, fullare, fullast och fullare ändå.

Jordgubbstårtan glömdes bort, värdinnan gick och lade sig mycket tidigt. Inte för att hon var full, nej det var hon inte, utan för att hon var trött. Utan ett ljud. Förresten, hon hade knappt sagt ett ljud på hela eftermiddan.... inte ens välkommen faktiskt. Man gör nog inte det i småland där jag var. Inte till de man inte känner sedan innan.

Visst, denna kvinna är ingen prinsessa som är oskyldig, hon fick nog i sig en del också, både en nubbe och en hel flaska vin,under dagen och kvällen. Försökte mingla lite men man pratar mest med de man känner.

Jag undrar var vuxenkulturen var någonstans, för inte var den där jag var på midsommar. Enligt min mening så krävs en portion folkvett och social kompetens om man ska vara ett bra exempel för barnen, annars ska barnen inte vara med.

Hoppas din midsommar var lite mer midsommar =)

?

Måste varit kass på att skriva entusiasmerande ett tag....
Snart blir det bättre hoppas jag.

Glad midsommar till alla :-))

Lite blandat och rörigt

Haft en sagolikt jobbig vecka med röj, röj, röj.
Betygen satta, Kvinnan är så nöj, nöj nöjd.....

Haha, det där ovan skulle kunna bli en sång..?...  nä!

Att vara nästan mittemellan födsel och 100 är ganska stökigt.
Det är som en andra pubertet, bara lite andra kroppsliga symtom.
Lätt att tro man är viril i kropp och ung i själen. Möjligen stämmer
det där med själen. Kroppen är lite jobbigare, hm. Liksom en hinna av svett som rätt vad det är ligger som ett hölje. Som inslagen i gladpack. Man känner sig....

Vad Kvinnan vill ha sagt med detta är nog att det är svårt att leva
oavsett hur ung eller gammal man är. Ser mina tonåringar i skolan.
De mår så gott när de får vara sig själva. När kraven kommer från dem själva.
Svårt att möta dessa tonåringar med inrutade mönster.
Svårt också att förändra eller göra på eget vis när man "gästarbetar".
Det är ett problem i skolan. Undervisningen går många gånger på väl invanda spår.
Hur ska vi möta dagens ungdomar? Samhället snurrar och enligt min mening så hinner många föräldrar inte med sina barn/ungdomar utan man går om varandra. Tryggheten som ett barn ska känna...
Förtroende... "Avstängda" ungdomar som bara finns men inte är medvetna.

Det finns många underbara tonåringar där ute, men fler och fler blir vilsna för varje år som går känns det som. Det är skrämmande när man egoistiskt tänker på att dagens ungdomar som är i sitt eget vakuum,
snart ska bestämma i samhället och ta hand om oss när vi sitter på hemmet...

Positiva tankar, yahooooooyiippppppideeee

Ojoj det känns som en evighet sedan jag var aktiv här. Men sådant är ju livet, det rullar inte alltid i takt. Tänker bara förmedla positiva saker i dag ;-)))
Jobbet som assistent känns kanon! Så berikande :-)) Kvinnan får verkligen komma ner på ödmjukhetens matta.
I dag då.....
Ska hitta mitt hem; så j..la fullt med hundhår och damm.Solen skiner och dryga tjugo grader... kan inte bli bättre.
Väninnan ringde och väckte och innan jag överhuvudtaget var riktigt vaken så låg jag och gapskrattade.
Älskar min väninna >3
Sweden Rock i eftermiddag!!! Snart 50 år gammal, väl dags att besöka sin första festival, eller hur.
Stannar dock utanför staketet för lite mingel och att tjuvlyssna på Nationalteatern ;-))
Inga karlar, men många karlar hoppas jag. Att titta på!! Kanske det finns en liten Rockraggis till mig?
Vi får väl se. Ser fram emot dagen. Carpe Diem.

Jag känner mig ödmjuk.............men är en fegis

Det har varit mycket gnäll och negativt härifrån nu ett tag känns det som. Men sådan är ju Kvinnan. Måste lyfta mina tankar för annars kan jag inte bearbeta dem på ett konstruktivt sätt. Ju därför bloggen kom igång.

I dag kommer inskolning / bredvidgåendet att starta. Ska bli spännande. Har aldrig jobbat inom den sektorn förut. Vem vet, kan ju bli bra. Slippa dokumentera och bli tom på energi. Tror jag i alla fall :) Hoppas.

Min brukare har frågat efter mig sedan jag var där och hälsade på, ett gott förebud eftersom han tydligen brukar vara mycket negativ till nya personer som eventuellt ska in och jobba hos honom. Kan man ju förstå!

Har tänkt en del på det där. Så många människor är beroende av hjälp för att kunna leva ett vettigt liv. Måste lämna ut sin kropp till andra, många gånger är personen inte i fas att överhuvudtaget kunna påverka något. De lever. Blir hanterade. Får mat på ett eller annat sätt. Det är lätt att man som utomstående får känslan av att det är förvaring. Vilket liv lever en multihandikappad människa? "Min" brukare är inte multihandikappad men han behöver mycket hjälp. Ska bli spännande! Jag känner mig ödmjuk.............

För övrigt fegade kvinnan ur i helgen, skulle göra slut, tycker om, men inte kär. Vi pausar! Jag pausar! Han har inte tagit till sig.  Jag är inte van, vet inte hur man gör ju. Vet att oavsett hur det görs blir han ledsen. Tur det blir mycket tider nu så vi inte hinner ses. Jag ska samla mod.

Ha en himla bra dag..............