Translate

tisdag 3 april 2012

Hur lätt är det att bli en Normal stålKvinna?

Livets olika orättvisor kan ju vara ett diskussionsämne.
Tittade för en stund sedan in hos en bloggarväninna,
Hm, är det så man kallas? i vilket fall så var normalt
och självkontroll lite på tapeten.

Kände att det är ett ämne som behöver diskuteras,
inte för att det är roligt utan för att det kan hjälpa.
Tänker inte påstå att det som sägs här är sant utöver Kvinnans egna
faktiska problem.............

Kvinnan är 154 cm lång, väger 72 kg, har G-kupa och stl 40 om rumpan.
Gissa om hon är nöjd!!???
Nä fy f*n. Vem orkar köpa kläder till en sådan kropp?
Vill se sexig ut. Älskad för person, inte för tuttar....

Blir lätt rätt deppad och oföretagsam...
borde vara så att man vill göra något åt det.
Vill men...så händer det något....och slår omkull motivationen.
Dessutom så, ifall hon har godis, snacks, vin, läsk
eller ingredienser till varma mackor eller ALLTihop hemma,
kan hon när det är tyst och ensamt, ledsamt, vräka i sig hur mycket som helst.
Ibland så att hon måste...xxxxx..... jo, så är det.
och hur bra är det??!!

Självkontroll - ibland, för det mesta. Kan tacka nej utan problem,
har duktiga perioder när det är sunt och lugnt.
Kvinna i ekonomisk, fysisk och arbetsmässigt god balans,
är kvinna med självkontroll.

Normal - för det mesta!! Hjärna är det inget större fel på.
Visst... bär ff på sviterna efter en utmattningsdepression som hette duga.
Och den späddes ju på med en hel del under några år.....

Men så kommer de där stunderna, alltid när man är ensam,
det räcker med ett ord eller två,
en besvikelse av något slag, stress,
då tippar hela Kvinnan som Wasaskeppet.
Haha, det var ju faktiskt en bra liknelse. Kraftigt överbyggd...

Bortsett från att vara okontrollerad lite lagom ofta
och då man vräker i sig allt möjligt, så känner hon sig normal.

Men, är det inte så att det är när man står där i backen, svag i själen
och ska välja väg så kan det gå bra,
men lika gärna kan man villa bort sig...
Vägen in i det okända kan leda till ett bistert öde


Jag är övertygad om att alla former av okontrollerat beteende är en sjukdom,
tyvärr är det fortfarande ganska förbjudet att diskutera orsaken till detta.
Alkoholism, drogmissbruk av olika slag... legala brister i sin sumpiga, nerklassade människosyn. Kunde lika gärna varit ätstörningar, självdestruktivitet eller you name it.

Det beror, TROR JAG, på psykisk ohälsa utanförskap, misshandel, övergrepp,
 ej sedd etc och handlar mest om tillfälligheter vad för missbruk/störning man får.
Och endast om den psykiska orsaken försvinner så försvinner risken för återfall.

Hur lätt är det att bli en Normal stålKvinna?





12 kommentarer:

  1. Ett bra inlägg...vad är normalt. Tycker det går upp och ner mest hela tiden.
    Önskar dig också en riktigt GLAD PÅSK ! Kram från Maria

    SvaraRadera
  2. Normalt skulle jag vilja säga är att vara nöjd med sig själv. Det har jag levt utan halva mitt liv, men nu börjar jag ta mig och är faktiskt nöjd med mig själv och duger precis som jag är. .. Normalt i media går inte ta in här... det är orimliga förväntningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så rätt! Visst är det gött när man ibland ser sig i spegeln och kan säga - fasen vad bra jag är. Trots allt ;-)

      Radera
  3. så bra skrivet :)
    just att balansera på knivseggen och sakna vingar när fallet är nära.
    när ens "jävlar anamma" bara är en liten pust.
    kraaam//

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men att den pusten finns är värt mycket ;-))

      Radera
  4. Normalt är relativt. Intressant skrivet. Glad påsk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Roligt att du stannade till, Glad Påsk!

      Radera
  5. Det är ju ofta omgivningen (media mm) som har satt idealen. Det är trist! Önskar att jag hade levat på Zorns tid när det där med mullighet ansågs fint.

    SvaraRadera
  6. Mkt bra skrivet!

    Jag tror att media är boven i dramat när det gäller synen på vad som är "normalt".
    Självkännedom, självförtroende och insikt är viktigt att lära in redan från barndom. Där grundas mycket och har man det med sig i bagaget blir man inte så lätt påverkad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst! Man ser ju att barn med trygga omständigheter oftast är mkt trygga i sig själv. Medias roll är inte rolig när det gäller självbild hos unga och gamla.

      Radera