Lille pållen har blivit förvildad. Det var alltså hög tid att ta hem honom nu. Inte för att han varit utan människokontakt eller så. Det har blivit både klappar och mys men det är något annat när man ber om att lära sig nya saker... Så ska ju hovslagaren dessutom kunna göra sitt.
Där satt jag då i boxen och väntade på att han skulle komma fram av sig själv. Hade skramlat med spannen för att hämta in de små. Go mat i krubban, polaren i boxen bredvid. Allt var lugnt och fint. Jag fick klia lite, men så fort jag öppnade handen för att ta tag i grimman så flänger han iväg och får fullständigt spader. Tillbaka på ruta ett.
Av någon anledning så har mamma häst, som alltid kommit fram och varit utan dessa schåser, sagt till sin lille telning redan när han föddes att inte låta sig fångas in hur som helst. och det håller han fast vid...
Finns inget som kan göra en mer galen
Tålamodsprövande är dessa djur.
Stora och läskiga, men för all del vackra, djur, tycker jag...
SvaraRaderaFör min del räcker inte tålamod utan en rejäl dos mod behövs om jag ska våga närma mig en häst...
Det är modigt att erkänna det söta du!
RaderaJa, tålamod är en viktig egenskap när man har med djur att göra.
SvaraRaderaLycka till!
Vänta ut, vänta ut, vänta ut..............
RaderaTja.....jag tycker man får ha ganska mycket tålamod med män också!
SvaraRaderaOh jo så sant. Där är nog hästarna lättare på något sätt.
RaderaJa du tålamod är det som gäller med dessa underbara hästar. Precis som när man skall ha in dom från hagen där det gröna gräset hägrar.
SvaraRaderaKram Maria ♥
Just så Maria, det gröna gräset och vetskapen om att det lätt blir "skola" när människan vill ta i dem. Lagom doser med skola är ju viktigt när det är så stora djur <3
RaderaHoppas det gick vägen till slut. Ser nästan framför mig hur du fortfarande sitter i boxen och lockar:)
SvaraRaderaKRAMAR Helena
Hahaha.. Lyckligt slut ;-)
Radera