"Bitter & rädd", är det släktvapnet?

I dag ska jag försöka skriva ner något som är viktigt för mig att få på pränt.
Ju därför jag började blogga, för att ventilera och få ur mig.
Så småningom ska jag berätta om mina räddande änglar också

Vill du inte läsa en massa dravel och självömkan, så bryt här, för i dag blir det trist.
Det handlar om när jag kom på att jag ville skiljas och bestämde mig för att flytta
söderut, till mina hemtrakter igen. Om familjen, svek och ledsamheter.

Är du fortfarande med? Lets go!

Hade under ett antal år inte mått bra i mitt äktenskap.
Världens mest fantastiske man hade jag, men kärleken var slut.
Det visste jag sedan länge, men inte vågat göra något åt det.
Så mycket skulle ju förändras; man behöver en trygghet, mina hästar, ekonomi,
boende, BARNEN!!!!, de vuxna barnen. Vuxna eller ej, ens barn är de hela livet.
Det är ett stort steg att bryta upp ett helt liv.

Något så klassiskt som en skolåterträff blev på något sätt startskottet.
Hade ju faktiskt fortfarande vänner i hemstaden. Det var i november.

Nyårsafton. Trevligt och lugnt firande hos grannarna, gubben och jag promenerar hem.
Funderar, funderar, funderar.....en rastlös känsla, jag vill spricka, skrika. Kväver det.
SOM SÅ MÅNGA GÅNGER FÖRUT, kvävde jag det.
En stund efter vi lagt oss sa jag det, högt. Jag uttalade orden högt, de ord jag tänkt, inte ens vågat viska för mig, själv sa jag högt.

- Jag vill inte fortsätta, jag vill skiljas. Jag med, säger han. Så började vi gråta båda två....

F..n vilken tråkig läsning.
Men sluta då, detta är för mig, min exhibitionistiska sida gör att jag sätter det här,
men ändå, det är för mig.

-Jag flyttar hem!
Kan bo i föräldrarnas stuga! tills jag hittar något eget...
Trodde jag. Vem kunde tro annat än att det skulle vara självklart. Stugan stod tom.
Trodde jag.
-Fråga lillasyster! hon har hand om den nu. Du ville ju inte (då för fem år sedan när frågan ens knappt var en fråga). Har syrran fått stugan då? Äger hon den nu och bor där? Inget svar.

Syrran har stugan, jag måste fråga henne efter att få bo där. - Jag vill väl inte ha dig i mina sängar bland våra grejor, får jag veta. Kärlek..... Eftersom Kvinnan faktiskt hade nyckel gick hon in där vid tillfälle och fann då bilderna på barnen, som varit gåva till föräldrarna, liggande urplockade ur sina ramar i en byrålåda. Kärlek... Den vackraste ramen hängde med foto på syster och hennes nya karl över "föräldrarnas" tidigare säng. Ett slag i ansiktet.

Har du inte tröttnat ännu?........ som sagt, detta är något jag måste ha ur mig just i dag. Händelserna i småformat. Känslornas berättelse kommer en annan gång.

Summan av kardemumman är att jag inte får bo i stugan trots att den står tom, denna Kvinna anklagas så småningom av modern för att vara orsak till att fadern mår dåligt.
- ...händer det något med din far är det ditt fel!!!

Denna kvinna ifrågasätts under tiden varför hon vill skiljas om inte slagsmål eller otrohet är anledning. Prat och misstänksamhet bakom ryggen. En massa skitsnack och spekulationer. Vad är det hon inte säger...
"Slagen och liggande blir Kvinnan sparkad på" av de som borde stötta.

Så hemskt men...  Så är det i den släkten. "Bitter & rädd", det är släktvapnet. Det går inte att vara vänner och fortsätta tycka om varandra fast på vänners sätt....  Man måste ju dels hata mannen, man får inte vara vänner efteråt, mannen ska vara, helt automatiskt, det värsta exemplar som finns av det manliga könet.

-Var du tvungen att ha så bråttom med att köpa hus? var sedan frågan när jag hittat min bostad, när mitt hus hittat mig. -måste ju bo någonstans och ni vill ju inte hjälpa... Inget svar, no comments. no comprende... (kan inte spanska, haha).

Det går ännu inte med ord att beskriva alla de svek som förekom under den våren. Det finns en syster till som var där och hjälpte med övernattningsbostad vid alla turer söderut och visningar. Där fick jag bo. En klok väninna, mina ledsna barn och min, så småningom, fd make var mitt stöd. Tack gode Gud för det! För mitt i skiten var jag i krig med F-kassa, utförsäkrad, oduglig. Hur mycket ska man tåla, klara överleva. Känslan av att livet måste vara ett riktigt känslomässigt helvete för att orkas förändras finns där. Klar och tydlig.

I själva verket så tror jag att den stora rädslan berodde på ett plötsligt besked, den utflyttade, som man egentligen inte känner längre, kommer och skvalpar med sina udda tankar och idéer. Kvinnan är utåtriktad och öppen för människor och nya influenser. Släkten den gamla familjen är  inte öppen för förändringar, hahaha ett årtionde kanke räcker som förberedelse. Usch så dömande!!!!!

Det finns så mycket mer men jag är inte färdig med formulering av de känslorna.
Kvinnan är stark i sin svaghet. Kvinnan kan dock aldrig förlåta men tröstar sig med att "de rädda gör illa men förstår inte att deras handlingar gör illa eftersom de inte vågar möta förändringar".

Om du varit med mig hela vägen hit hoppas jag att du tänker på att svek aldrig kan beskrivas i ord eftersom det är den sviknes egen känsla och upplevelse som påverkar hur det  känns. Jag var tvungen, men det låter väldigt banalt och barnsligt när jag nu läser det själv igen. Det struntar jag i.

Vill du kommentera detta så snälla ge mig konstruktiva tankar och idéer, jag behöver inte plåstras om, kanske du blivit förbannad på mig... Jag har vuxit nu, inte förlåtit, men lärt mig ha överseende med rädda människor. Försöker lyda mitt eget motto: Gilla Läget Var Positiv (GLVP) men inser att när det kommer till
vissa människor är jag fortfarande väldigt misstänksam och bitter.................
..

Försöka lära mig strukturera!!!??? hua...

Medarbetarsamtal i dag.
Tror chefen pratade om en annan person.
Kompetent, ambitiös (ja det sista kan jag ställa upp på),
omtyckt av eleverna mm positiva adjektiv och adverb.

Så gott att höra. Var tvungen fråga om det var mig hon pratade om
och inte en vikarie.. Det har ju tyvärr varit några stycken där
för min skull den här terminen...
Men nej, det är jag som är de fina orden ;-) Så kul!

Så kom då följande: - Försök lära dig strukturera lite mer
 och följa upp lite bättre ibland, inte alltid, bara ibland.

Jag vet minsann när det där "ibland" infaller, det är när man
har haft 0-byten och häcken full i flera timmar. För då är man
"slut i huvet" och orkar inte mer.

Summa sumaro är att chifen vill att jag att söker tjänsten,
ett vik nu, men den blir nog ännu mindre än nu så vi får se.

Ha det härligt i helgen :-))

Herman

Nu har det slutat blåsa. Trodde i går att hela skåne skulle ramma mig
och fösa mig ut i havet. Hade varit kallt, brrr.
Den goa vårvärmen åkte nog ut i havet för det är kyligare i dag.

Funderar på om jag ska våga öppna målarlådan och påbörja mitt första konstverk.
Behöver bli stimulerad, konstnärligt. Har aldrig kunnat måla, men det är en dröm.

Jag vet vad det ska bli, jag ska måla Herman.
Min hjälpreda Herman.

Herman är en fd boende i mitt hus. Han skötte det där ute, tror han hade kossor,
några stycken i alla fall. Eller inte...

Jag förnimmer Herman när han liksom sveper förbi. Ser ut som en komets svans,
en gråsvart rörelse, ett streck...

Det är en positiv energi Herman tillför mitt liv, jag känner mig trygg.
Ibland önskar jag dock att han kunde hjälpa mig lite med vissa praktiska saker,
men ;-)) jag är så glad att han finns där och gör mig trygg.
För jag är faktiskt mörkrädd, egentligen, men aldrig här i detta huset.
Konstigt!

Ha en alldeles uuunnnndeeerbaaar dag //

Ha det gött

Går här och vankar.
Var för tidigt tillbaka på jobbet.
Lungorna orkade inte.
Tur man har en bra bok att läsa.
Läser fantasy nu. Det var längesen.
Spännande och utan krav...
Ha det gött

tvivel...

Usch fy och allt vad negativa tankar kan ha för ord....

Har en "pojkvän" som gillar lite mer än vad undertecknad gör...
Nu har min bonne återigen tagit kontakt, det är "the love of my life" känns det som.

Möttes mitt på åkern för drygt ett år sedan. Det tände till.
Det finns något, men jag vet att det är en upptagen person. Så svårt hur att göra, vi har en
attraktion. Jag är såld! Fan en Kvinna i medelålderns tid ska väl inte vara hjälplös eller
känna sig som ett våp....?...

Påsk och Influensatider ;-)

För att det ska bli barn måste pappan spruta massvis av baciller in mammans
ägg. Ägget är stort som ett gåsägg. Sedan slåss tjejbacillerna med
killbacillerna. Och om tjejerna vinner så blir det en flickbaby.
/Julie 6 år

Med tanke på influensans framfart och snart påsk så känns ovan konstaterande lite roligt.

Kanske långsökt....?...

Vad vet jag?

Men, är det inte så att tjejerna oftast vinner ;-))

Min sura mun vill bli glad igen!

Man kan ibland undra varthän livets skepp ska föra en...
Det är så många olika turer och händelser och möten så man blir alldeles yr.
och nyfiken, och trött.

Jag går och hoppas på att något ska ske så min numera ganska sura mun blir glad igen.
Hade ett antal år på mig att vända mungiporna från uppåtriktning till nedåtböjda.
Jag vill ha ett glatt fejs.

Det är något i det dagliga som inte är rätt. Något måste ändras på.
Jag är min egen energitjuv, har sagt det här förut.
Vill förverkliga mina idéer med fastigheten, men det behövs ju lite pesos eller dylikt
för att göra det. Vill ha ett jobb så jag kan försörja mig riktigt, vara trygg.

Mest av allt vill jag förändra och förverkliga,  en Kvinna i medelålderns tid är ju
i livets mitt, nuförtiden i alla fall.... eller...?....

Inpinkad! nä inte längre tror jag :-(

I dag har varit en bra dag. Pussat på minstingen (ettårig hingst) och sett hur han växer. Syster och Väninna med stort V har solat med mig på altanen och bondens gödsel har spridit sina dofter... En gång sa han att han pinka in sitt revir, känns länge sen... tyvärr. Jag gillar att vara inpinkad av den bonnen ;-)

Buuuu!

Det har varit en händelserik vecka.
Jag är helt slut.
Långa dagar med fullt fokus och pratsamma ungdomar,
fröken pratar mycket också. Det måste hon.

Här har jag inte varit på ett tag, var tvungen nu.
Hur mår du där ute? Nu kommer jag in till dig,
och säger BUuuuu ;-)

Pirrigt nu '-)

Har varit frånvarande i några dagar.
Skickat pojkvän till Kina, sett vackra hingstar
visas upp av duktiga ryttare och nu sitter jag med
jobb upp över öronen.

Ska börja jobba igen i morgon.
Det är "skriftligaomdömendags" och jag har inte orkat ta
tag i detta tidigare. Nu är kniven på strupen i allra
högsta grad. Faktiskt är jag lite nervös att börja jobba!
Har ju varit sjuk i tre veckor och dessförinnan var det lov.

Men, en Kvinna i medelålderns tid ska väl inte ha några problem
med det... Man är väl en superkvinna.
Klarar allt!
Nemas problemas!
Rättning i ledet Kvinna! Du ska jobba måååånga år till.
Måste bara hitta ett kreativt jobb som inte äter upp riktigt all energi.
.

Häst till salu :-((

Går in på Fb och ser att min goa unge har lagt ut annons på min häst.
Det är så ledsamt, men jag har inte råd att ha den kvar,
den är alldeles för fin att gå här
och jag har inte heller råd att låta henne gå som avelssto
och ungen har inte råd att hålla en häst till, har ju sin egen...

Jag var med när hon gjordes, föddes och när hon själv fick föl förra året.
Ett jättefint hingstföl föddes, som vi äger tillsammans, dotera och jag.
Hon, hästmamman, är ämnad för de större tävlingssammanhangen,
och kan ge mig pengarna tillbaka ett bra ekonomiskt tillskott.

Men det spelar ingen roll för jag älskar den hästen,
och därför tänker jag vara ledsen så mycket jag vill,
för bara tanken på att hon ska säljas får mig att gråta. 

Oj så mycket som hänt !!!

Isolerar hundrummet ;-))

Har tagit fram en bråkdel av fotokuverten
som jag tog med mig vid skilsmässan.
Vi (exet och jag) tog ungefär 50% var, bara rakt av,
för att sortera och kolla var det finns dubbletter etc.

Det är ju mestadels bilder på de små grynen, när de var små. Man blir alldeles sjuk och det drar nästan i tuttarna...

Födelsedagar med frukost på sängen och efterföljande kalas, jular, skolavslutningar, konfirmationer och en och annan semester.

Sedan blir det slut. Minns varför. Kameran gick sönder
och digitalkameran gjorde sitt intåg.
Men vi hade inte råd att köpa någon digitalkamera.
Därför har vi missat att dokumentera ca tre år
av barnens liv. Tur att man har ett minne.
Minns att den perioden var ganska tuff.
Värsta Älskling jag hatar dig-tiden.

Husens renoveringstakt är mycket tydlig,
nästan det som får ge en hint om vilket år det är på korten.

Får ont i magen när jag ser hur vi bodde. Men vi var lyckliga.
Har nog bott i renoveringsobjekt i hela mitt vuxna liv.
Enda skillnaden numera är att det är endast mitt,
mitt alldeles egna renoveringsobjekt,
och det är det jag håller på med på bilden.

Kvinnan Tråkmåns ;-/

Sitter och tittar ut försöker titta ut genom köksfönstret.
Solen skiner, våren är här och hade det inte varit för vinden så....

Känner att jag har en rädsla för att ta tag i saker eftersom jag då måste
acceptera att jag inte är frisk ännu. För jag tar slut, fullständigt.

Är en riktig tråkmåns, trött, är på rehab hos mig själv liksom...vill ju att min blogg ska vara som ett "måste"
för mina läsare, men nu är jag bara tråkig...

Kul att det finns folk som har roligt därute i alla fall.

Enjoy!

Tralalal.....bom!

I dag känns våren i luften igen - så skönt.

Dessutom blir jag starkare för varje dag - så skönt

Lite smolk i bägaren dock - fick nyss veta att jag inte tagits ut
i första urvalet till ett jobb som jag verkligen känner för att
få göra...

Undrar vad jag är ämnad till här på jorden?

I kväll ska jag i alla fall få ta mig ett glas vin för första gången på ett bra tag.
Får väl ont i magen på kuppen - med min otur tur.

Just i dag är jag stark

"Snön faller och vi med den" - sjöng Ulf Lundell en gång och förhoppningsvis fortfarande ibland.

En ikon!

Ulf Lundell representerar så mycket för mig; livet, lusten och sorgen. Tonåren och det oansvariga, farliga.

Jag var i tonåren under Uffes väldigt aktiva tid på 70-80-talet, kunde mer eller mindre alla hans låtar.
Såg honom på scen massvis med gånger i folkparkerna. Något med hans tidvis mycket risiga figur har etsat sig fast i mitt hjärta och själ. Jag kan inget annat än beundra hur han rest sig igen gång efter annan.

Varför tar jag upp detta? Vet ej, men snön faller och jag faller inte med den för, "Just i dag är jag stark"

Jag fick en utmaning...

Jag fick en utmaning av Cissa, kan ju fundera lite över huruvida man ska anta den.

Utmaningen innebär att jag ska berätta fem saker om mig själv som ingen (eller få) vet om.

Givetvis backar jag inte, jag är en själ som står för vad jag gjort, även om jag varit busig och att jag lämnar ut mig själv. Nu är det ju inte så många här som känner mig, men jag bjuder både dem och andra på detta. För det här visste du inte om mig :-)

1. När jag var på ridskolan för så där hundra år sedan tillsammans med en kompis blev jag så kissnödig när vi väntade på bussen hem att jag kissa ner mig för jag vågade inte sätta mig och kissa i kanten ifall bussen skulle komma. Ville inte bli tagen med byxorna nere så att säga. Stod upp hela vägen hem, och kände mig riktigt sorglig...

2. Sommar och stranden innebär gärna dåliga men ack så romantiska Barbara Cartland-romaner. Jag vet, men är en kärlekstörstande underdånig kvinna som älskar starka män ;-)

3. Här kommer den smaskiga!!! när jag kom i den kåta fasen efter min skilsmässa så träffade jag en yngre kille på nätet. Han ville träna sig på erotisk massage och jag som alltid ansetts som mycket pryd gick gladeligen in i detta. Helt galet, men ack så.............!!

4. Kanske inte så hemligt men jag tror på ett liv efter detta, tar kort och använder pendel för att få stöd för mina tankar och idéer.

5. Älskar mosserande med jordgubbar och choklad. Och jag tycker det är underbart att bli bjuden på mat. Trots vissa vinkar har jag nog ännu inte träffat den rätte för den jag umgås med kommer med allt annat....och älskar min mat dessutom :-//

Det var svårt faktiskt, jag är ju en ganska pratsam figur men det var roligt att tänka till. Nu skickar jag detta vidare och eftersom jag inte har så många bloggarkompisar här så blir det lite trixigt. Får se vad som händer.

 1. Jag skickar vidare denna utmaning till Stattinskan

 2. Sedan hoppas jag att Maria vill delta

3. Ama de Casa verkar vara en härlig personlighet

4. Och kära nån, Fruntimret får jag inte glömma

5. som nr fem undrar jag om bondhustrun, vilkens blogg jag gillar att läsa skulle vilja...?

Jaha! antar du utmaningen?

Med vem är man trygg?

Har haft anledning att fundera över det här med vänskap, riktig ärlig vänskap.
Nog för att man innerst inne oftast vet vilka som är ens vänner, det brukar ju verkligen visa sig den dagen man behöver dem.

Men, de där som man trodde att man hade, vad ska man göra med dem. När t ex den egna familjen sviker, blundar, blir rädda... hur gör man då?

Under mina dagar som sjuk på sjukhus tog min väninna över kommandot och hjälpte mig med min hund med orden: "- Detta kan jag hjälpa dig med, just nu och fram till.... Under tiden ska jag hitta en lösning, ifall den behövs, när jag måste lämna över". Jag kunde slappna av.

Jag är full av kärlek till denna människa som varit min vän i 35 år.  <3

Så tänker jag på de andra, vad gör man med dem, de är familjen som man borde känna sig trygg med, men som visar ett annat ansikte när det kommer till kritan.

Eller är det i ens egna huvud man helt enkelt förväntar sig vissa saker av släkten, något som egentligen inte behöver vara där, varför ska familjen alltid vara så kärleksfull...

En jättesvår fråga som jag gärna skulle vilja få lite av dina tankar runt...

Ha en härlig dag :-)

Nya insikter

Har haft lite lågvatten skulle man kunna säga, men känner mig på G igen.

Viktigt med lågvatten har jag kommit fram till, det för min egen utveckling till självständig,
medelålders kvinna framåt. Kan man ju då ifrågasätta om jag inte fattat det förrän nu...
Givetvis har jag det!

Det är i de jobbiga stunderna man ser klart på något sätt. Därför behöver vi dessa stunder
för att komma vidare. Är det inte så? När man ligger där och tror man ska dö, för så illa var det ett ögonblick, då var allt solklart. Nu ska man börja ta tag i dessa ibland lite obekväma saker,
som t ex att göra människor ledsna.

Men hur ska man göra??? När kroppen säger ifrån och insikterna kommer.........
.......det ska jag börja ta reda på nu!

Hoppas jag inte tråkar ut dig, ha en go dag, de ska jag ha :-)

Dags att dra i nödbromsen!!

Hej där ute!
Har fått ta en sväng in i vårdens boningar, ingen rolig historia men nu orkar jag sitta upp och meddela mig en stund.

Min lilla tripp till unge med häst slutade i sjukdom och tandagnissel. Sista energin gick nog åt till att ta mig hem. Men skam den som ger sig. Nu ligger jag på hospitalet och så småningom lär väl benen pinna på som vanligt.

Jag tar detta som en varning eftersom jag inte lyssnat riktigt till kropp och själ på sistone.

Var rädd om dig säger en kvinna som aldrig verka lära sig vad lagom är....