Translate

söndag 29 juli 2012

... annars är jag ju dum på riktigt ...

Vill inte vara fru, bihang, kokerska, "bra för mig" etc etc etc.
Tog tag i det på riktigt.
Nu är det slut. Kvinnan är singel igen och det trivs hon med.
Ska nog vara det, det är svårt att hitta en man som är lagom av allt.

Varför lutar sig så många tillbaka och faller in i en vardagslunk?
Visst om man är där efter några år, efter att relationen fallit på plats och det finns en ömsesidig respekt,
men efter bara några månader!
Ser det hela tiden. Oftast män men även kvinnor.
Nu har vi det på det torra liksom...
Eller är det så som det ser ut bara?

Är det fel på mig kanske?
Sitter och tänker på hur jag förnekat mina egna övertygelser om hur
mannen med stort M ska vara.
För det har ju trots allt funnits något mysigt med "de hele" annars är jag ju dum på riktigt som stannat i relationen....  i nästan ett år!!!

Jag söker inte efter en man som har allt i och på rätt ställe hela tiden (alltså fågel, fisk och mittemellan)Han finns inte i så många exemplar tror jag, men hellre är jag ensam än hoppar in i ett vardagsmönster med man, hans barn och volvo där jag anses vara min mans fru, inte en självständig tänkande individ som "tar över" marktjänsten.......

9 kommentarer:

  1. Håller med dig fullständigt med varje ord du skriver. Du är inte ensam med att tänka dessa tankar. Runt mig ser jag många som faller in i relationer och liksom "nöjer-sig". För det kan inte vara så lätt som det verkar för vissa att gå från den ena relationer efter den andra. De verkar, man som kvinna, vara ute efter en tvåsamhet i vardagen till vilket pris som helst. Jag vill ha ut mer av livet än så. Hellre är jag ensam, precis som du säger än att ge av kall på det jag vill ha ut av livet. Jag vill vara en självständig kvinna som älskas för den jag är och inte för att jag tar över någon marktjänst. Aldrig i livet!

    Jag är precis nu i ett inledningskede av en relation. Men jag är tveksam, jag är inte nöjd med att han är mysig, trevligt, lätt att prata med och umgås med. Jag vill ha ut glitter, och lite pirr i kroppen också. Jag vill känna mig ung på nytt och lite halvtokig. Jag vill känna att jag vill kasta mig på karln då och då heheheh. Lite barnasinne och lek, mitt i vardagen, respekt mellan två vuxna människor också där var och en har ett eget liv som respekteras lika mycket och att man träffas för att man gillar varandra inte för att man fyller ett tomt hål.

    Blev ett långt inlägg för mig, men det beror på att dina ord berörde och något jag tänker på mycket just nu. Kram på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Jag började tvivla redan efter några månader, det var när jag började reta mig på honom och att det inte fanns någon lyhördhet... trodde ändå att det fanns ngt men han ville bara tralla in i vardag, bye bye, pirret ska med i vardagen OCH respekten för att vardagen ska hållas uppdaterad. Kram tebaks och hoppas du funnit ngt bättre ;-)

      Radera
  2. Kloka tankar från dig!
    Det kan vara skönt att vara sig själv ibland och inte beroende av någon annan. Tid för eftertanke och att lära känna sig själv.

    /Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Tack för att du tittade hit! Nytt ansikte är alltid välkommet, tror jag kikar in till dig och kollar vem du är ;-)

      Radera
    2. Tack själv:)
      Jag vill gärna följa dig då jag kpmmer att adda dig när mitt bredband funkar. (Skriver via moboilen)
      /Susanne

      Radera
  3. Det är INTE fel på dig. Men det är inte fel på mig heller. Jag träffade min Anders när jag var nyss fyllda 17. Tio år sen, alltså. Ooops, räknade fel. Snart 35 år sen.

    Vi älskar varann, och har kul för det mesta. Kan bero på att vi har en Toyota istället för en Volvo ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart när det håller, önskar jag och mitt ex, 27 år ihop, hade värnat vårt förhållande bättre... Toyota är nog bra!

      Radera
  4. Nej, man ska inte nöja sig. Det blir aldrig bra i långa loppet. Runt mig kraschar äktenskap o samboliv. Blir väl så när barnen är vuxna o pendeln styr över 50. Jag förundras över det äktenskap jag själv lever i. Inte hade jag väl tänkt att den grabb jag träffade som 15åring fortfarande skulle finnas vid min sida 34 år senare? Grunden är att vi verkligen gillar varandra, skrattar mycket både med och åt varandra o har attans bra sex. Ja, sen är det väl det där med respekt, hänsyn o sånt förstås ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De ingredienser ni har i ert liv är ju det som måste finnas för att man ska vilja fortsätta. Lucky you :-)

      Radera