Allt är ju på sné...så vad gör väl de ;-)

Hej hej hej hej............................

Och så uppstår hon i från de avsomnade stackarna. Så länge sedan jag var här och uppdaterade. Hm, skulle kunna säga att det spelar ingen roll för mitt liv ser likadant ut som sist jag var här och skrev något. Bortsett från att jag är ett år äldre och lite pankare, lite mindre jobbetimmar på ingång. Och ingen intervju för nytt arbete i sikte. Har sökt några tjänster och hoppas på förändring. Hoppas hoppas hoppas!

Min fina hund blev påkörd i vintras, det har tagit mycket av min energi när vi först måste åka fram och tillbaka var och varannan vecka till djursjukhus eller veterinär. Sedan fick de trots allt som redan var gjort ändå amputera benet. Och så den "resan" efter det. Hon blir så fort trött i kroppen men huvudet vill så gärna orka...

Ingen karl i sikte heller, det är fullständig torka. Min bonne sköter sig för det mesta, alltså han stannar på rätt sida av sedlighetsvägen. Vi ses någon gång ibland, jag vet, det är inte schysst men det är faktiskt han som gör fel. Det enda jag egentligen vill med honom är att få vara hans vän, ha tillgång till honom. Det får jag inte nu, han får inte ens hjälpa mig för henne. Det kan jag förstå, jag hade aldrig tolererat det heller. Dubbelmoralen i kubik.

I går när det regnade läckte det in genom taket, jag behöver HJÄLP av någon som kan klättra på tak utan att falla ner och som inte tar betalt för jag tror det är en panna som kommit på sné.

Allt är ju på sné...så vad gör väl de ;-)

Femtio, artros och EgoKvinna!!??

Känner att bloggen fått stå åt sidan alldeles väldigt mycket. Men så får det bli ibland. Jobbet tar energi, huset tar energi livet...

Har i dagarna fyllt femtio år. Konstigt!!! Kroppen känner sig ganska sliten men i skallen är jag ung.
Femtio är ju i och för sig inte gammalt i vår tid, annat var det för femtio år sedan. Undrar hur man kände sig då på den tiden när man skulle vara på ett visst sätt i en viss ålder. Eller så är det bara så man tror att det var...
Artrosen har börjat påverka mig ganska mycket, DET är för jäkligt vad ont jag har. Trappor är inget kul och sedan terminstart har jag jobbat heltid och sprungit en del i trappor så höfterna värker ordentligt, ofFör övrigt är det intressant att inse hur en extra dags uppochiväg på morgonen kan vara så jobbigt när man inte är van. Har ju bara jobbat 80% förra terminen.

Kommer vara egoKvinnan idag, skriver och lämnar Er utan att titta in, ska leta upp mitt hem, gäster på lördag, fixa, dona och laga mat. Det ska bli kul att fira lite. Ta hand om livet där ute, själ jobbar jag på just det, även om det är svårt............ så lätt att missbruka sitt liv.

Och kärleken då??? det är skit med den, torka, trist........... men vad f......n, jag klarar mig nog ändå ;-)